Ojojoj! Inte ska man väll sluta dejta för en sån här liten skitsak...upp i sadeln igen, sa en vännina till mig häromdagen, men jag är inte så säker på det, visst jag kan dejta, men jag tänker vara försiktig med mitt hjärta och försiktig med vem jag träffar för inte fan tänker jag låta mig luras och svepas med en gång till.
Föresten har tönten tagit bort sig från ekontakt......hoppas, ja jag e hämdlysten, för att hans fru eller nåt annat fruntimmer har kommit på honom, det skulle iaf göra min dag ;)

Men nog om honom, känns som jag ödslat tillräkligt med energi på den typen...
Åker till Kanarieöarna om två veckor...SJÄLV!! Ska bli grymt skönt, ska ligga i solen, läsa nån bra bok, lyssna på musik, sova jur länge jag vill, strosa, shoppa, dricka rosa drinkar och kanske tattuera mig :)
Jag ska iaf göra vad jag vill, när, hur och vart JAG vill.....för ovanlighetens skull ska jag vara ett riktigt EGO!

Skriver om typ nummer tre i morgon........

Har funderat mycket på hur jag ska beskriva denna typ, tror jag börjar med att berätta "vår" historia först. Vill börja med att poängtera att jag ALDRIG i mitt 40 åriga liv har spungit på den här typen av kille förut...tur måste jag säga och jag är en aningens irriterad för att jag inte lyckades undvika "honom".

Skrev ut hans nicknamn här först men ändrade mig, vill ju inte vara lika dum som han är...
Jag spanade in den här killen här inne redan när jag startade detta konto, för flera månader sedan, skickade några flörtar men fick bara nåt litet tillbaka, lite vagt så, han var inne i perioder, dvs inne under en vecka eller mer sen inte inloggad på några veckor. Funderade inte så mycket mer på det...vilket jag skulle gjort!
Han började skriva lite mer till mig, mer intensivt, mer innerligt. Vi mailade varandra intensivt under en period, började sedan smsa för att sedan övergå till att prata i telefonen. Bestämmde att vi skulle ses, han bokade hotell...för inte kunnde han sova hos mig på första dejten och allt....så så seriöst!
Han sa redan i telefonen att han kännde sig kär trots att vi aldrig setts...jag kännde detsamma...eller så rycktes jag med...svårt att avgöra så nära inpå.
Han kom hit...jag var spänd, förväntasfull och nervös, men så fort jag såg honom blev jag lugn, han gjorde mig lugn, han bekräftade mig, han såg mig, han tittade mig djupt i ögonen under hela dygnet han var här, han bedyrade sin "kärlek" både med ord och handling, han ville fanimig inte ens ha sex?  Jag tänkte, fan det här är på riktigt, han tycker om mig på riktigt, han kanske e han med stort H...kanske....

Vi bestämmde att han skulle komma igen, fem veckor senare, och att han då skulle stanna längre....
Han åkte hem, smsade intensivt under några dagar, ringde ofta. Han började så småningom smsa mindre, höra av sig mindre, han var inte lika "kärleks"full i sina ord, men bedyrade mig att han fortfarande var superkär.
Jag undrade varför han hade kvar ekontakt och varför han var där inne? Han sa; jag är därinne för att titta på dig...HA HA HA!
Jag undrade, varför är du inte lika intensiv, har dina känslor svalnat? då sa han; om mina känslor svalnar säger jag det...HA HA HA!
Det blev fredag, tre veckor innan an skulle komma igen och mitt inre sa mig, han har träffat eller ska träffa någon annan...han smsade mig följande: Jag tänker på dig. Ska kolla handbollen i kväll om jag hinner. Kyssar
Sen dess är det TYST!
Han svarar inte på sms, inte på mail och inte den enda gång jag ringt!!??

Min magkänsla sa mig från dag ett att den här killen inte var bra, jag önskar att jag hade lyssnat på mig själv och inte på honom eller på mina vänninor som tyckte jag va löjlig som inte litade på allt han sa.....Trots det blev jag kär....och därmed också sårad!

Så hur ska man beskriva denna typ..... jag ska försöka...har dock ett passande namn på sorten:
Mr "denvärstaavdomalla"
Denna kille är relativt nyskild, har troligtvis barn, arbetar mycket, har ett stort umgänge och ett rikligt socialt liv. Är charmig, förförisk, rolig och självsäker.
Snackar gärna skit om sitt ex, inte för mycket men lagom för att du ska tro att han inte har några känslor kvar för henne.
Han uppvaktar intensivt, får dig att känna dig speciell och "älskad".
Han har med all säkerhet många på gång samtidigt och uppvaktar alla lite lagom medans han har en som han uppvaktar intensivt.
Han jagar, ser till att bytet blir intresserad, träffas och sen är det över för honom och han går vidare till nästa byte.....vad han är ute efter vet han nog inte ens själv, kanske någon som ä som hans ex....som han säkert har känslor kvar för...eller så har han bara insett nöjet att vara singel efter alla år av "tjat"!
Han lämnar aldrig en förklaring eller en ursäkt, han bara skiter i det! Han är feg, konflikträdd...man luras gärna att tro att han är manlig, men låt dig inte luras, detta är INTE EN MAN....men han vill gärna så.
Så varför är han då värst.....Jo, för han låter bytet tro att det handlar om kärlek, att allt är på riktigt...han är ingen simpel casanova som bara vill ligga nej då, han är mer avanserad än så, han vill ha kärlek och bryr sig inte det minsta om han trampar över li för att få den...därför är han värsta sorten....för tjejer en kille som vill ligga det kan vi förstå, eller hur, men en kille som playar med kärlek kan man aldrig förstå......nästan som att han njuter av att göra illa andra.
Hans ledord i livet borde vara: The chase is better then the catch, och han mantrar dom säkert i sin ensamhet.

Den här typen av man har jag precis blivit blåst av....men jag e inte bitter ;)

Tänkte börja med att beskriva typen jag kallar:
Mr LIVRÄDD

Mr livrädd är för det mesta en funderare, drömmare en riktig djuping. Sitter ofta hemma, plinkar på sin gitarr, skriver mörka texter och filosoferar över livet.Han är inte nyspearerad utan har varit ensam minst två år, han håller sitt ex högt och tänker inerst inne att han aldrig kan träffa någon så underbar som henne, och med all sannolikhet fattar han inte alls varför hon lämnade honom. Han har med all säkerhet gått i terapi för han tog skiljsmässan så hårt, tycker inte han förtjänar eller behöver kärlek men kan inte låta bli att leta ändå...??
Är rätt så duktig på att tycka synd om sig själv.....nu är ju inte det ovanligt för någon man ;) men den här killen tycker synd om sig själv BIG TIME!
Den här killen är karismatisk, charmig och flörtig. Funkar inte så bra i sociala samanhang men tillräckligt för att charma nåt lämpligt byte.
Han tar sällan initiativet till en första dejt....om han inte är full, har svårt för att stå för det han säger och det han gör....vilket normalt inte går hand i hand......
Blir snabbt förälskad men så fort det blir allvar blir han....just det....RÄDD!


Den här typen var den första killen jag träffade när jag började dejta.....märkligt att jag inte slutade....men jag e ju blond ;)

Jag...nyskild...fri som en fågel.....lite galen...och väldigt obalanserad....
Så såg det ut när jag började dejta, direkt efter skiljsmässan i maj...inte det smartaste att ge sig ut i djungeln direkt...jag VET...om inte annat har jag lärt mig det nu ;)

Jag skapade mig en profil på nästan alla dejtsajter jag kunnde hitta...inge desperat alls ;)  jag började dejta en kille och såklart inte vem som helst...utan, en pappa på min dotters dagis...återigen inget smart val...men men "kärleken" är blind....

Vi började dejta, men dejtandet gick över till nån slags "jagringerdignärjagärfull" förhållande......som till slut ebbade ut i.....ingenting!
Jag ställde lite krav, och då menar jag inga höga krav...utan att vi mer skulle utveckla det vi hade till nåt slags "vänner med förmåner" förhållande.....men killen va rädd...eller snarare LIVRÄDD för alla slags förhållanden...hur förhållandet än såg ut! Det här pågick under hela sommaren till och från, men vi hade oss ett litet snack där vi kom fram till att jag ville nåt och han va...just det...RÄDD, så vi har spenderat hela hösten och vintern med att undvika  varandra....för, ja såklart , så bor vi i samma förort...inget ska väll vara enkelt...inte när det gäller mig iaf ;)