Var på mitt sista samtal inför sommaren, och när jag gick därifrån insåg jag att jag förmodligen kommer behöva fler....även under sommaren.....jag är på väg tillbaka till den där känslan av att jag bara vill stänga in mig, inte prata med någon, inte umgås med någon......och under samtalet i går förstod jag varför.....

Jag är rätt så stressad just nu på jobbet, jobbar många timmar och med fler barn, min kollega är sjuk......

vi kom också fram till att det var mkt annat runt okring mig just nu som ökar pressen, det dåliga samvetet över att jag måste säga nej eller inte hinner med min mamma, min mormor, mina vänner, min pojkvän, min släkt.....och det märkliga är att just nu känns det som att alla vill ha en bit av mig....

sen uppe på allt detta är det skolavslutningar, dagisavslutning, inköp av presenter, träning, hinna med mina egna barn, fixa till revisorn, hämta paket, handla, städa, tvätta, diska mm mm mm mm mm mm

Vi pratade mycket om att när jag är stressad och känner mig pressad blir jag arg och ledsen och drar mig undan....hon trodde och jag håller med henne att det troligtvis är så att jag har svårt att säga nej till folk för att jag får grymt dåligt samvete och då är det enklare att bara stänga in sig och inte umgås med någon alls....

Hon tyckte jag skulle dra ner på mit tempo.....kanske ha medelfart istället för att köra på i 180 och sen bli helt slut...mhmmm...hon bad mig bli grå.....vet inte om det e möjligt, jag e ju antingen svart eller vit ;)

Hon tyckte att jag borde akta mig för att bli utbränd och tyckte att jag har lite tendenser till att vara det......suck......vet inte om jag håller med, men jag har börjat känna av lite ångest igen och det va fan inte i går......

Måste lova mig själv att ta bättre hand om mig, låta bli att få dåligt samvete inför människor jag tycker om, inte ha så många måsten i mitt liv..........lovar mig själv en annan dag....i dag, har jag inte tid!

Har en dålig dag och det va fan inte igår......

I går va T och M här, satt i solen på "ballen", drack lite vin och fullkomligt frossade i salta pinnar ;)

pratade, skrattade och hade som vanligt en mysig och fin kväll....men jag insåg när dom hade gått att jag i min kärleksyra glömmer bort att fråga hur T mår...mhmm...måste jobba lite på det, annars försvinner hon kanske....

apropå försvinna, jag har ju en förmåga att inte kunna lite på folk, lita på att folk stannar, att människor, relationer försvinner och tar slut, speciellt om en relation är bra.

Min relation med M är för tillfället magisk och rädslan för att han ska lämna, dra eller försvinna, tröttna, inte orka med mig, mina svackor har hittills bara inträffat en gång, men i dag när jag känner mig lite låg är känslan där, mitt behov av bekräftelse känns enorm, jag skulle kunna bete mig som den värsta klängrackan men håller emot, men som tur är så ser han det och förstår mig, tröttnar inte, blir inte skrämd....tvärtom, han bekräftar mig mer än han behöver, vaggar in mig i en skön känsla av trygghet och det får mig att "älska" honom ännu mer.....

Min relation är fortfarande magisk...precis som han :)