Ibland, som tex nu, är singel något jag skulle kunna tänka mig att vara!!!! Jag är galet trött på att få höra vilket svin jag är, att h•n känner sig nedtryckt, att jag är elak osv osv osv Läge liksom......inte riktigt va????!!!Undra varför jag inte vill ha stöttning av dig, det har ju hittills gått jävligt bra.....NOT!

FY FAN, hade glömt hur "sjuk" jag blir när jag e gravid, illamåendet och luktkänsligheten eskalerar för varje dag som går, i går tyckte jag det luktade så illa om mig själv att jag nästan kräktes, när jag byter bajsblöjer måste jag tugga tuggummi och andas genom munnen (och hur frächt känns det liksom) annars spyr jag rakt ut, för att inte tala om hur det vänder sig i magen när jag ser snor    

Och tröttheten är liksom extrem, jag måste slå mig själv upp ur sängen på morgonen, trots att jag somnarsenast nio framför tvn. Och FUL som stryk är jag också just nu, både i kroppen och i fejan, blek, lönnfet, plöffsig och finnig...  

Men snart är det över. Jag hade en tid på måndag men dom ringde och ändrade till i morgon, mitt THC prov visade på att jag redan är i vecka 7 ca och eftersom dom inte såg nåt på ultraljudet kan det vara ett utomkvedshavandeskap, och det är ju inge vidare att gå omkring med, fast jag har inte ont......skumt!!!!???

Får se i morgon, förhoppningsvis kan jag göra det redan då :))

Over and out

Ni män är fan inte riktigt som vi kvinnor är....inte alls faktiskt!!

Jag är 42, snart 43 och förståre mig absolut inte alls på er och kommer nog aldrig att göra.......

Jag mår SKIT när jag är gravid, illamående, yr, trött så in i helvete och totalt orkeslös. Märkligt nog verkar det reta gallfebern på M???

Han sa tex häromdagen, att det var tur att vi inte skulle behålla för det här hade han inte stått ut med i 9 månader.....ehhhhh....hur fan menar han då liksom!!!!?????

Vad exakt är det han inte står ut med, att jag mår fysiskt illa eller att jag mår psykiskt illa för att jag för tre år sedan förlorade ett barn eller är det för att han inte får så mycket uppmärksamhet!!!!!?????

Vilket det än så skiter jag i vilket, jag kommer bara vara i detta tillstånd i ca 2 veckor till och det känns ju som att han bara ska gilla läget, inte påpeka hur mycket det retar honom eller hur jobbigt han tycker det är när jag mår dåligt!!!

Fattar att han tycker det är jobbigt absolut, men bit ihop för ihelvete, det är MIN kropp dom ska "karva" i, det är i MIN hjärna det spökar och det är JAG som har alla graviditetssymptom!!!!!

Men, det känns som att det är lite typiskt en man att tycka lite synd om sig själv i såna här lägen....jag, jag tycket det är hänsysnlöst och egocentriskt och jag är minst sagt förvånad över hans beteende.....han är som en femåring som inte får tillräckligt med uppmärksamhet....väx upp för FAN!!

Over and out

Lägger problem och tråkigheter åt sidan för en kväll. Våra grannar/vänner kommer över ikväll på skräckfest, vi ska alla klä ut oss vuxna som barn. Vi har dekorerat hela mellanvåningen, blev skitcoolt faktiskt :) . Sen hoppas jag kunna skrämma skiten ut barnen, har fixat en skräckens kammare i lekrummet, där ska dom få känna, smaka och lukta på läskiga saker.......mohahahaha.........Over and out

Behöver ha mina barn nära mig nu, helst skulle jag vilja sova med dom....helknäppt, fast rätt så logiskt ju!

Illamåendeet har börjat komma lite smygande, eller så är det psykiskt, ena stunden känner jag mig gravid nästa inte alls. I bland känns det som att jag kännde mig mer gravid för en vecka sen än vad jag gör nu!?

 På nåt sätt skulle allt kännas lättare om fostret inte levde därinne, jag vet det låter hemskt, men det skulle ju göra allt mycket enklare, då blev inte jag en "mördare", jag behövde inte ta ställning, ta beslut, välja bort osv.

Over and out

Fixat, snabba ryck, tänk om sjukvården alltid tog en så här på allvar...det skulle ju vara kanon :)

Over and out

I morgon ska jag på undersökning och samtal eller rättare sagt vi ska....M följer såklart med, känns skönt att ha honom med, det gäller ju liksom oss båda även om det är i min kropp det kommer göras ett ingrepp....

Ska försöka få tag i dom i dag så jag får träffa en kurator i morgon, jag tror jag vågar det och kanske tom behöver det, allt kommer liksom tillbaka, känslorna, sorgen och saknaden.....har gömt det långt inom mig och det hade med all säkerhet stannat där och kanske tom glömts bort om jag inte hammnat i det här......

Förträngning är jag ju liksom specialist på ;)

Over and out

Ringde i dag och fick en tid för undersökning, snabbt men dom såg i mina journaler vad som hände för 3 år sen så dom förstod.....skönt!!! I dag känns allt lite jobbigare och lite tyngre, får mig att minnas allt det jobbiga för 3 år sen. Barnmorskan jag pratade med frågade om jag ville prata med en kurator, men jag tackade nej, mycket för att jag inte vill dra upp allt igen, vill Inte må dålig......men efter kloka ord från T och M och lite egen fundering så kanske det är klokt......kanske.....