......Kris/er

En kris innebär att det har hänt något allvarligt i livet som är svårt att hantera och som gör att man tappar fotfästet. Krisen är en reaktion på det som hänt och kanske också ett sätt att anpassa sig till den "nya" verkligheten.

Jag har själv gått igenom en hel del kriser i mitt liv, en del mindre en del större.

När jag skiljde mig hade jag en jätte stor kris samtidigt som jag hade en utvecklingskris, inte allt för ovanligt att sådana sammanfaller skulle jag tro. Det var den största krisen jag haft i mitt liv och lite av resterna av den finns kvar och visar sig lite då och då.

Man kan också hamna i kriser när en närstående går igenom en kris eller är sjuk på något sätt.

När jag var tonåring fick min mamma cancer och både hon och jag krisade, hon på sitt sätt och jag på mitt. Jag drog mig undan och ville inte umgås/vara med henne alls, förmodligen för att jag var rädd för att stå henne för nära om hon skulle bli ännu sjukare kanske rent av dö. Vi gick båda ur krisen och min mamma är idag frisk.

Vad gör man om en person i ens närhet är i kris och kanske samtidigt är sjuk, det är ju Svårt att tolka vad som är kris och vad som är sjukdom.

Jag tror det är svårt att inte hamna i en kris själv, man blir ju alltid ofrivilligt påverkad av människor man lever med, både på gott och ont. Och att man på något sätt också måste få utlopp för sina känslor då en person i ens närhet går igenom en kris eller en sjukdom. Det betyder ju inte att man inte ställer upp och finns där för personen, betyder bara att man är mänsklig och kanske inte orkar vara stark och stöttande hela tiden. Det tycker jag man som anhörig har rätt till och jag tror man behöver det också...för att orka, liksom.

Jag övertygad om att alla kriser, både stora och små hjälper oss att utvecklas och att man kommer ur krisen med mer självkänsla och om lärdom om sig själv och  livet...... även om man helst skulle slippa kriser helt.

Over and out

 

J

4 september 2012 22:37

Du skriver så klokt! Vad vore människan utan kriser? Livskriser, stora som små tvingar oss alla till utveckling på ett eller annat sätt. I stundens hetta är krisen oftast outhärdlig och ibland syns inte ens ett ljus i tunneln, MEN när ljuset väl kommer och insikten med det ser man plötsligt på livet med helt andra ögon. Jag är glad att jag gått igenom de kriser jag gått igenom för de har förändrat mig och gjort mig till en bättre vän, partner, arbetskamrat och medmänniska.. Hoppas du känner likadant fina vän! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Brevet till dig Du har blockat mig vilket jag tycker är både fånigt och tråkigt. Och ärligt talat, varför? Jag är inget hot mot Varken dig eller henne? Hur som, jag ville skriva till dig om oss.  När jag fick cancer för snart 2 år sedan rensa...

En operation, flera komplikationer,viktuppgång, ett knöligt bröst och ett lymfödem senare, är jag tillbaks. Eller tillbaks och tillbaks. Det går långsamt framåt, alldeles för långsamt för att passa mig. Jag tränar så gott det går och har nu börjat ...

14 juli och jag åker till sös för att få ett besked. Spänd som en fiolsträng blir jag och min fina vännina satta i varsin stol i läkarens rum. Läkaren öppnar med; jag har tråkiga nyheter... Jag kan knappt andas och det känns som rummet snurrar,...

Efter en helt fantastisk vecka i Italien damp det ner ett brev från bröstcentrum i Stockholm.Två veckor innan Italienresan är jag på den årliga mammografin och nu vill man att jag kommer på ett återbesök. Måndag den 4 juli är jag på återbesök för en ...

Inte skrivit på en evighet men allt rullar på i en väldans fart. Jobb, tonårs barn, träning och ev ett lägenhetsbyte på gång. Eller rättare sagt två ev byten, en 2a i samma område jag bor i nu eller en 3a i ett område en bit härifrån, står i valet ...