Jag har personer omkring mig som jag åtskilliga gånger bjudit in, både på "fest" och in till mitt liv, men det händer liksom ingenting, dom visar inget intresse.
Tänkte först att jag kanske var för envis och personerna i fråga bara spelade svåra men nu, (smart som jag är) har jag äntligen fattat att dom vara är sjukt ointresserade och absolut inte har haft något som helst intresse av att lära känna mig.
Så nu ger jag upp, nu låter jag det vara.
Kanske borde fokusera mer människor som genuint vill ha och gillar mitt sällskap.....!!

Iaf så stod jag över ridningen i dag eftersom ischiasen har varit lite lömsk och dessutom vill jag inte missa dansen i morgon kväll, har längtat som en galning.
Helgen har varit mysig. I går spelade vi cranium och mös framför Disney film :)
I dag kom en gammal dagis med familj på besök (mysigt:) sen packade vi skridskor och hjälmar och drog ner på årets första (för oss iaf) skridskodisco, kallt, vitt och roligt, och den enda gången jag gillar vintern :).
Vi avslutade kvällen med vin för dom stora och godis för dom små :)

Har en gammal vän på Facebook som alltid skriver om alternativ medicin mm, hon skrev häromdagen följande i sin statusrad;
"Nej, inte en diagnos till på nån ungen utan att ni testat att lägga om deras kost, bort med socker, gluten och mjölkprotein sen kan vi snacka, tröttsamt!!!!"
I tråden som naturligt blev, verkade några människor fått för sig att adhd går att "bota" med mat, och att många barn är feldiagnostiserade och att läkaren överdiagnostiserar barn till höger och vänster men att barnen egentligen är känsliga mot vissa födoämnen.
Adhd är ett funktionshinder INTE en sjukdom som ska botas.
Är man känslig mot olika födoämnen reagerar man inte med aggressiva utbrott, svår tempoväxling, svår koncentrations störning och svårt att styra sina impulser.

Jag googlade på ämnet och hittade det här:
I går publicerade Dagens nyheter statistik från Socialstyrelsen som visar att barn födda sent på året diagnostiseras med ADHD i större utsträckning än barn födda tidigt på året. I samband med att artikeln publicerades gjorde Sveriges Radio en intervju med Björn Kadesjö, överläkare i barnneuropsykiatri vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, och Agneta Hellström, enhetschef på ADHD-center i Stockholm.
I inslaget ställs frågor bland annat om statistiken kan visa att en ADHD-diagnos i vissa fall i själva verket kan handla om omognad.
Björn Kadesjö anser att omognadsaspekten är förenkling av problematiken.
- Det finns personer med lindriga symptom. Det betyder att de personerna behöver bli bemötta på rätt sätt. Blir barn bemötta med överkrav visar de personerna symptom som efterhand kan bli så betydelsefulla att det faktiskt handlar om ADHD.
Agneta Hellström menar att det definitivt inte handlar om någon överdiagnostisering.
- Visserligen kan mognadsaspekten spela en viss roll på så sätt att en omognad hos ett barn tillsammans med en AHDH-problematik kan samverka. Barn födda tidigare på året kanske å andra sidan kan kompensera på ett annat sätt för sina svårigheter.
Agneta anser att diskussionen, som pågått under flera år, huruvida ADHD är en mognadsdiagnos som växer bort är oroande.
- Jag har arbetat med de här frågorna i många år för att ADHD-diagnosen ska få ett erkännande. Allt mer övertygad är jag efter att ha träffat alla de familjer jag har träffat under åren som har kämpat och vars lidande jag har sätt på nära håll.
- See more at: http://www.attention-riks.se/index.php/alla-nyheter/510-ny-statistik-fran-socialstyrelsen-intensifierar-adhd-debatten.html#sthash.9AaoJm0Q.dpuf

Jag skrev så klart i tråden min åsikt, min erfarenhet och vad jag tycker om okunskap kring ämnet. Blev påhoppad om att jag blev provocerad och om diagnoser är värdelösa.
Skrev bl.a Jag fattar såklart att barn blir feldiagnostiserade, vilket om man ser på sjukvården inte är helt osannolikt, människor blir feldiagnostiserade och felbehandlade överallt och i alla olika former.
Självklart handlar det om stöd men också om diagnos, att få en diagnos, vilket är till hjälp för både förälder och barn, för att förstå varför. Och jag måste påpeka att förväntningarna hon har på sig själv skapar vi tillsammans, vi som föräldrar tillsammans med henne, och skulle dom förväntningarna vara annorlunda än hos ett barn utan adhd skulle jag se det som ett stort misslyckande som förälder.
Självklart får alla göra som dom vill och jag vet att det inte gäller mig och min dotter. Allt som har med adhd, alternativ medicin och i viss mån okunskap i frågan får mig att se rött. Jag har arbetet med barn med adhd och lever dessutom i en familj där adhd är vardag, och troligtvis beror min taskiga skolgång och min dåliga impulsstyrning och ännu sämre tempoväxling på min egen adhd och hade jag fått en diagnos och iomd hjälp som barn så hade jag kanske klarat skolan och vardagen lite bättre, så förlåt om jag blir provocerad!!!

Efter det har jag inte läst några svar, orkar liksom inte bli upprörd och arg nåt mer, alla har olika uppfattningar och visst hjälper viss mat men mat kan aldrig bota adh, och visst feldiagnostiserade barn vilket inte är jätte konstigt om man tänker efter, och att det överdiagnostiserar handlar ju bl.a Som att kunskapen om ämnet ökar och att lägga in nåt annat i det är ju löjligt.

Tack för ordet!!

Nu har min fina och braiga bok kommit....skulle kunna ha skrivit den själv ;)
Så här står det om boken på nätet;

Jag som fyrabarnsmamma använder David Eberhards böcker som en Bibel. Magdalena Graaf
Enligt mig så borde de öppna varje riksdagsmöte med högläsning ur någon av David Eberhards böcker. Paolo Roberto
En debatterande och underhållande bok om curlingpappor, tigermammor och om hur barnen blev kungar i vårt Bolibompaland I dagens samhälle har ordet uppfostran nästan kommit att bli ett skällsord. Barnen ska inte indoktrineras, utan man ska möta barnen på barnens villkor. Experter av olika slag påtalar för oss hur vi ska göra för att ta hand om våra barn. Det gemensamma för dessa experter är att de varnar för allt möjligt. Eller att de har ideologiskt präglade uppfattningar om vad som är rätt och fel förklädda till vetenskaplig argumentation. Men vad vet vi egentligen om hur vi ska uppfostra barnen? Ganska lite, och bristen på överensstämmelse mellan varningar och fakta är snarare regel än undantag. Hur barnen tog makten handlar om hur vi kommit att uppfostra barn. Om man ens får göra det. Hur kunde vi hamna i en situation där ordet uppfostran nästan blivit ett skällsord? Samtidigt som vi inte får säga emot barnen så varnar vi dem för allt. Den överbeskyddande föräldern har kommit att bli idealet. Inte konstigt eftersom experter berättar för oss hur sköra barnen är. Vi får veta hur man ska göra för att de inte ska ta skada. Vad man ska skydda dem från och vad man inte får säga. Detta stundtals in i minsta detalj så att det nästan är omöjligt för dagens föräldrar att göra rätt. Barn är tåliga varelser. De är gjorda för att överleva vedermödor som vida överstiger dem som de kommer att bli utsatta för i dagens samhälle. Så ta det lugnt. Genom att ignorera de flesta så kallade experter blir ni förmodligen både lugnare och tryggare föräldrar. Och barnen kommer att klara sig alldeles utmärkt utan samhällets pekpinnar till föräldrarna. Exakt hur man väljer att uppfostra sina barn är sannolikt mindre viktigt. Men genom att följa en del råd om vad man faktiskt vet kan barnuppfostring bli mycket mindre ångestfyllt för föräldrarna. David Eberhard är psykiater, sedan 2010 chefläkare på Prima Vuxenpsykiatri vid Danderyds sjukhus och författare till de uppmärksammade I trygghetsnarkomanernas land, Ingen tar skit och Normalt? Han debatterar, provocerar och folkbildar, ofta med humorn som vapen. David Eberhard bor i Stockholm och är pappa till sex barn.

Ska bli mkt intressant läsning och jag kommer nog sträckläsa den :)

Ont igen....blä. Fast lite tur i oturen att jag, visade det sig, har en kompis som är massageterapeut mm som tar emot mig nästa vecka och dessutom har en hel del bra tips. Dessutom tyckte hon absolut att jag kunnde träna men försiktigt och med lång uppvärmning och mycket stretching......tjohooo!!!
Gymmet here i come :))

Den sista ledighets veckan var också barnledig vecka, vilket ha inneburit sena kvällar och sena mornar. Har säkert sovit minst tio timmar per natt och totalt vänt på dygnet. Idag är jag så klart tröttare än tröttast och ondare ischias, förmodligen hör det ihop. Tur att jag bara har tre dagisar idag.

Den här veckan är förhållandevis lugn, bara en aktivitet startad, de andra kommer igång först om två veckor, vi får passa på att njuta av lugnet och bara familjemysa hela veckan :).

Ischiasen är nästan borta....SKÖNT!!!
Synd bara att jag missade dansen denna vecka.....well well får väll ta i lite extra nu på söndag :).
I dag har vi städat ut julen, det tog i princip hela dan, nu ska jag snart hoppa in i duschen, äta en god middag och mysa i det rena ajaxdoftande vardagsrummet framför en film, i morgon är det jobb, jobb, jobb (hur det nu ska gå efter en helomvändning av dygnet;)
Håll tummarna för att jag kommer upp!!

Tjing, tjing!!

Kan skippa dansen, bion och allt annat skoj jag tänkte hinna med innan jobbet börjar på tisdag....mhmmm...jobbet ja, hur det det gå??
Ischiashelvetet har blivit värre och den enda positionen jag kan med är att stå....svårt att sova, äta mm ståendes.....på tisdag morgon kommer det sju barn hit....... :0

Igentligen skulle vi legat hemma i soffan och kollat film hela kvällen men det blev inte så, vi hamnade hos goda vännerna ett stenkast härifrån, åt spontan middag ihop och spelade spel, eller rättare sagt ett spel - cranium.....hysteriskt roligt och ska helt klart köpa in det till familjen, snarast :)
Hade som vanligt en askul kväll och väl hemma hanns det med soffhäng och film, bästa av två världar liksom :))

I morgon ska vi fixa lite här hemma och sen på kvällen ska det ju dansas, sen är det bara en dag kvar på ledigheten.....bio kanske!?

Vad gör ni de sista lediga dagarna??