Känns som att min kropp håller på att förfalla. I natt vaknade jag av smärta, i foten, kändes som att jag hade stukat den....ehhh...i sömnen?????
Kunde knappt gå i morse, men ju mer jag har gått på foten ju bättre har den blivit, va fan va det liksom!!!??
Har hänt någon gång förut, skumt!!!!
I går kväll hade jag jätte ont i ryggen, igen, wtf
Efter lunch fick jag ont i knät igen och i huvet......börjar kroppen säga upp sig eller...fattar ingenting!!!!
Irriterande som fan är det iaf :(

Förutom alla krämpor så var det en bra start på dagen att vara ute i ngr timmar. Ingen sol men ljumma vindat och fågelkvitter gjorde att det kändes som våren var på väg :)
Känns också som allt annat ordnar upp sig, i alla fall det som är värt att lägga energi och fokus på...skönt!!!

Sen finns det saker som inte ordnar upp sig, saker som att min svärmor är sjuk, så sjuk så hon måste operera bort sin enda njure och få dialys resten av livet, tycker så synd om henne, hon är en sån fin och god människa, ibland känns livet orättvist.
Hoppas dialysen kommer funka bra och smidigt.
Och om det här gör mig orolig, gissa då hur orolig M är, stackarn <3
I morgon ska han följa med henne till dialysläkaren och ta ledigt resten av dagen, skönt för dom att vara tillsammans och prata om det som känns jobbigt och tungt.

En annan sak som inte heller är helt okomplicerad är min lilla tjej medicinering. Först gick hon på en adhd medicin och fick lite biverkningar av den, så vi böt medicin och valde en "mildare" form som funkade första veckan, andra veckan så där och tredje och förra veckan blev hon deprimerad :(
Ingen 8 åring ska ju behöva känna sig deprimerad.
Vi avslutade medicineringen i lördags. På torsdag ska vi träffa hennes läkare och då måste vi komma fram till ett bra sätt för lillfisan. Hon har väldigt svårt att klara skolan utan medicin men behöver den inte på em eller på helgen.
Svårt! Önskade hon slapp sin adhd, livet skulle bli så mkt enklare då, (även om adhd kan ses som en tillgång, så är den inte det för henne, inte just nu iaf).

En tredje sak är min älskade mormor och morfars situation. Morfar är dement och märker knappt av att man är där, han är liksom i sin egna lilla värld och pratar inte så mycket, han svarar dessutom knappt på tilltal längre.. Mormor är orolig och ängslig, och väldigt glömsk, förmodligen också dement och är stundtals väldigt arg och ledsen på morfar för att han inte svarar och pratar med henne.
Dom klarar sig inte själva längre och ska få komma in på ett hem, men det tar sån JÄVLA tid. Önskar så att dom ska få komma någonstans där mormor slipper vara orolig och ängslig och få umgås och prata med någon som faktiskt svarar henne.
Där morfar kan sitta och titta ut genom fönstret och le utan att mormor skriker på honom.
Det är tungt att se sina "föräldrar" bli gammla, dom är så smala och tunna. Mormor är ju fortfarande densamma förutom att hon är glömsk och hör dåligt, hon är fortfarande med, känner igen en och så. Morfar är någon annanstans, hans ögon känns ihåliga och saknar glöden han alltid haft i dom, han är en spillra av sitt gamla jag. Och det gör ont i hjärtat och varje gång jag åker därifrån känner jag mig ledsen.
Men så är livet, alla hamnar vi där till slut, och även om det känns sorglig så är jag glad för att han verkar lyckligt ovetandes, han verkar nöjd och det är huvudsaken, eller hur!

 

Sussi

4 mars 2014 10:08

Skickar en cyberkram! Kram!

from-som-ett-lamm

4 mars 2014 13:14

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Brevet till dig Du har blockat mig vilket jag tycker är både fånigt och tråkigt. Och ärligt talat, varför? Jag är inget hot mot Varken dig eller henne? Hur som, jag ville skriva till dig om oss.  När jag fick cancer för snart 2 år sedan rensa...

En operation, flera komplikationer,viktuppgång, ett knöligt bröst och ett lymfödem senare, är jag tillbaks. Eller tillbaks och tillbaks. Det går långsamt framåt, alldeles för långsamt för att passa mig. Jag tränar så gott det går och har nu börjat ...

14 juli och jag åker till sös för att få ett besked. Spänd som en fiolsträng blir jag och min fina vännina satta i varsin stol i läkarens rum. Läkaren öppnar med; jag har tråkiga nyheter... Jag kan knappt andas och det känns som rummet snurrar,...

Efter en helt fantastisk vecka i Italien damp det ner ett brev från bröstcentrum i Stockholm.Två veckor innan Italienresan är jag på den årliga mammografin och nu vill man att jag kommer på ett återbesök. Måndag den 4 juli är jag på återbesök för en ...

Inte skrivit på en evighet men allt rullar på i en väldans fart. Jobb, tonårs barn, träning och ev ett lägenhetsbyte på gång. Eller rättare sagt två ev byten, en 2a i samma område jag bor i nu eller en 3a i ett område en bit härifrån, står i valet ...