Sovmorgon startade min dag :)
Frukost framför nyhetsmorgon med trollis och teenie <3
I morgon är det ju fars dag och tjejerna ville köpa nåt till sin pappa så efter frukost drog vi till Haninge centrum. Köpte vårrullar på vägen hem och morffade i oss dom med ris, i soffan framför en film, där vi spenderade resten av kvällen, med både film och spännande samtal, härliga lata lördag :)

I morgon lär jag jobba lite och rätta i kapp så att säga, men först ska jag gästa boxen och teama med frugan, kommer bli super kul, det var länge sen vi tränade ihop <3

Natti natt

Min trollunge har sagt upp sig från akademilaget hon spelar i.
När det var dags för det årliga beskedet om hon fick vara kvar eller inte, fick hon beskedet att hon kunde få en chans till under en 6 månaders period, inte pga hur hon spelar utan pga hennes förmåga att planera och delta på träningar osv
Hon tog då det mogna beslutet och sa upp sig, anledningarna är många bla att hon känner alldeles för stor press på sig både inför matcher och träningar, att hennes tränare aldrig är nöjd och att nästa termin kommer han pressa dom ännu mer och då tror hon att hennes kärlek till fotbollen kommer dö, vilket hon verkligen inte vill.
Jag är imponerad av hennes mod att ta ett sånt tufft beslut och även om hon var ledsen när hon kom hem så var hon samtidigt otroligt lättad.
Vi har de senaste dagarna försökt leta efter en klubb som passar henne bättre, Mao inte ett akademilag, inte det lättaste att hitta, för samtidigt som hon vill spela med ett bra lag vill hon inte bli pressad på samma sätt som i ett akademilag, som sagt inte det lättaste att hitta.

Jag måste gå tillbaks till boxen, eller hitta en annan träningsform.
Att vara med på pass på sats är lika kul som att titta på när färg torkar.
Instruktörerna har noll teknik (?), noll fantasi och en del pass känns som uppvärmning.
I går stannade jag kvar lite extra och körde vingar och mage, idag känner jag inte ens av att jag tränade i går.
Min kondis är skit och jag är mkt svagare än jag var innan.
För att inte tala om de dagar jag står och järvar på gymmet, oinspirerande är bara förnamnet. Jag har varken lust eller motivation och får tvinga dit mig själv fyra ggr i veckan :(

I morse var jag galet trött men framåt eftermiddagen började jag vakna till liv.
Trollis slutade sin praoade redan kl tre men hängde kvar och hjälpte mig packa upp varor som kommit till hkk och sen att preppa inför morgondagens lektion, duktig tjej och så mysigt att få hänga med henne på jobbet <3
Slutade sent men mötte ändå upp teenie på gymmet för ett grymt benpass, hon är stark min tjej och så nice att få dela detta intresse med henne <3

Att få ha den kontakten jag har med mina barn är fantastiskt, vi delar det mesta (lite hemligheter lär en ju ha;) pratar mycket, skrattar mycket och gör massor med saker ihop.
Livet är rätt så härligt ändå (iaf min barnveckor;)

Ibland väljer livet en annan riktning än man hade tänkt själv, spännande, utvecklande och jävligt levande om ni frågar mig :)
Min depression är defenitivt över el iaf innehåller de flesta dagar mer ljus än mörker.

Lördagen har innehållit fika med bästis, promenad och häng med min trollunge <3
Lugnt och skönt, som jag vill ha det :)

I morgon åker trollis hem och jag ska ställa klockan och bränna av ett crossfitpass på gymmet efter det hem och rätta färdigt högen som aldrig tar slut och njuta av den sista dagen på lovet, 6 veckor kvar tills nästa ;)

Halloween och fredag = soul train med mina tjejer <3
Som jag har saknat att hänga med dom :)
Middag och förfest sen vidare till soultrain
Fullt ös, alldeles för mkt folk, trångt, men bra musik och vi hade kul, som alltid.
Mitt ex dök upp, blev nostalgisk och sentimental, saknat honom och saknar hans son <3
Kul att prata och det känns som vi behöver prata mer.

Eftersom kvällen började tidigt var jag också hemma tidigt
Skönt :))))

Försöker att trycka ner all oror kring hur pengarna ska räcka till varje månad.
Senaste veckan har jag lyckats rätt så bra och mått mkt bättre iaf mentalt.
Förra helgen åkte jag in akut till SöS pga yrsel, visade sig att det var kristallsjukan, yrslade omkring här hemma och på jobbet, gjorde övningar jag fick av läkaren och på onsdagen var det helt borta för att komma tillbaka en sväng på lördagen, men kämpar på med övningarna varje gång jag känner av det och idag känner jag ingenting så i dag ska jag äntligen träna efter en veckas uppehåll :)

På fredag ska jag förmodligen på halloweenfest, om jag har råd med en flaska vin och kan låna ett månadskort av ngn ;)
Måste ju fan få göra nåt kul.....

Allt förändras.
Jag är på väg djupare in i min depression, tror jag, svårt att veta när tankarna är negativa och ledsna.
Veckorna utan barnen är olidliga och jag tar mig igenom dom pga att jag måste kliva upp och gå till jobbet. Visst, vissa dagar är bättre än andra, men aldrig förut har jag känt mig så ensam, så lämnad utanför, så övergiven.
Övergiven av människor jag bryr mig om, ingen har tid med en sorglig och tråkig människa, eller ingen vill ta sig tid. Jag trodde vänner hjälpte varandra, är det för mkt begärt att vänner kanske hör av sig, ringer, knackar på dörren. Jag har blivit ett obekvämt problem som är lättast att ignorera.
Jag har kanske andra referensramar än andra, andra tankar kring det, men jag hade hört av mig mer, stört mer, men det ska väll vara värt det , jag ska väl vara värd det, antar att jag inte var så viktig som jag trodde.
Kanske har jag dom här känslorna för att jag är deprimerad, inte vet jag, men ska det spela någon roll när man är riktiga vänner?

Pengar, vänskap, relationer, allt detta gör valet att flytta från den plats jag numera ser som mitt hem enklare. Jag ska titta på en lägenhet på annan ort i helgen, bryr mig igentligen inte om hur lägenheten ser ut, den är mindre men billigare, vilket betyder allt.
Och kanske blir det här vändpunkten i mitt liv, nytt ställe, nya människor, mer pengar.
Hoppas och tror att förändring hjälper mig igenom det mörka.