Mors dag med mina bästa, lunch, raraste presenten en bok om mig med bilder och där mina barn fyllt i minnen, fina saker vi upplevt och snälla saker om mig, så tacksam.
Avslutade dagen med träning och film mys <3

Min lilla trollis har mått lite sisådär senaste veckorna.
Har försökt att förstå och att hjälpa men inget jag har gjort eller sagt har funkat.
I torsdags kom hon hem och det blev en lång kväll/natt av gråt, bekännelser, skuld och ångest.
Hon har vid fler tillfällen druckit alkohol under ngr månader.
Hon har druckit sparsamt och sett till att hon varit ?nykter? när hon kommit hem.
Jag klandrar mig själv för att inte fattat, fast samtidigt så vet jag att det varit hos pappa det hänt, förutom en gång, men ändå, jag borde ha känt på mig.
Jag är samtidigt glad för att hon till slut berättade, för det är ju ändå ett tecken på tillit och trygghet.

Min teenie har vetat om, svurit att inte skvallra.
Samtalet med henne måste vänta, vill ha det när vi ses, men jag klandrar henne inte, hon är 16 och även om jag tycker hon borde vetat bättre så kan jag förstå hur mkt ångest det här har skapat hos henne.
Hon har varit så arg och irriterad på sin lillasyster, och nu förstår jag varför.

I går morse bestämde jag mig för att jag måste visa trollungen hur viktigt hon är, och hur allvarligt det hon gjort faktiskt är.
Mötte upp henne efter skolan och tog med henne till Maria ungdom, hon stretade emot och var arg men 4 timmar senare när vi var på väg hem var hon nog rätt så glad att hon blev ?dittvingad?.
Bokad tid för uppföljning och sen får vi ta det därifrån.
I morgon får jag låna en alkomätare som ska blåsas i varje dag, ingen fler dagsfyllor för min fjortis.

Ida Franzén
Inte alla män. Men Paolo Roberto

?Imorgon är min story äntligen ur mig?
berättar du. Du får snabbt över 15,000 likes under de två inläggen.

Din story?
Äntligen?

För mindre än 24 timmar sedan köpte du en kropp att göra vad du ville med, för en bråkdel av din inkomst, av en kvinna från ett av Europas fattigaste länder.

Bara ett par timmar efter övergreppet mot hennes kropp och person, förmodligen innan dina kroppsvätskor ens hunnit torka in i hennes lakan, möts hon av ditt ångerfulla ansikte i alla Svenska mediakanaler.

Äntligen? Okej.

Kvinnan som du tog dig rätten att köpa igår kväll, vaknar idag upp till sändningar med dig, hennes privilegierade förövare, snyftandes om ?hålet i sin själ? inför hela befolkningen. Under ett inlägg där du sitter försjunken i tankar, i för små skitdyra byxor i nån jävla idyll, kan hon läsa om hur du är orolig för att du kommer att förlora dina barns (din sons och 13-åriga dotters) respekt.
Kanske till och med... ?förlora allt?.

Din story.

Kändisar och fans skickar hjärtan, hälsar att du ska kämpa och inte döma dig själv för hårt.
Du svarar, ska såklart till varje pris äga storyn; vräker dig i ånger och svärta och ser till att hitta en tjockare och tyngre offerkofta för varje ny intervju. Sitter den bra? Har du köpt den för pengarna från dina mediokra kokböcker du lurat på dem?

Jag undrar vad Hon tänker nu. Nej, inte din partner, utan du vet, kvinnan. Hon med kroppen som du bestämde dig för att äga för ett par smutsiga femhundringar. Precis som var 10:e svensk man också har gjort.

Var är hon? Hur mår hon? Har hon en familj, några barn som sömnlöst längtar efter henne?
Har någon av dessa hundratals Paolo-obsessed journalister frågat efter ?hennes story??

För det är nämligen det enda jag är intresserad av att höra just nu.
Men det är jävligt tyst.

Istället tillåts du, som otaliga ?före detta? manliga våldtäktsmän eller sexköpare, att sitta gråtmild i tv-soffor och ventilera i varje kanal.

Du berättar att nu ska du minsann söka hjälp för det där hålet i din själ, talar om din barndom och låter ditt klibbiga ego jäsa över - tills det inte finns något syre kvar för någon annans story, är just din egen. Hennes blir aldrig hörd.

Vi började med att stiga upp redan 8 i morse för att promenera till simhallen och förhoppningsvis vara där före alla andra.
Självklart var vi inte ensamma men det var ändå lagom med folk och alla höll avstånd :)
Simmade, bubblade i bubbelpoolen och bastade, så skön start på dagen, måste vi göra om :)
Vi promenerade hem och gjorde en riktig brak brunch och satt länge och pratade och åt :)
Har en slags hat kärlek till söndagar, skönt med helg men det är min sista dag med tjejerna innan dom åker till sin pappa, kommer sakna dom massor, som vanligt
Men vi har iaf haft en super mysig helg <3

Har unnat mig sovmorgon hela helgen men ändå fått massor gjort :)
Promenerat varje dag och i går tränade jag för första gången på 3 veckor, lät som en blåsbälg men hey, jag gjorde det :)
30 biceps curls
5 burpees
30 push press
5 burpees
30 kB svingar
5 burpees
50 ryggresningar
5 burpees
50 situps
5 burpees
30 armhävningar
5 burpees
30 airsquats
5 burpees
30 utfall steg

I fredags blev det filmkväll med godis ( nu när jag äntligen känner smak igen :)
Lördagen fm ägnade jag åt att städa och handla lite inför veckan som kommer, avslutade med middag med frugan på en fin italiensk restaurang här i byn, och ja, självklart höll vi avstånd från andra :)
I dag måste jag jobba lite (blä) promenera och titta färdigt på en serie jag bränt av under helgen :)

Tjing tjing

Det börjar kännas i kroppen att man inte tränat på en månad men framför allt att man rört sig minimalt och mest suttit och legat i 2 veckor.
Har ju fryst kortet till i slutet av maj men funderar på att gå tillbaka tidigare och bara styrketräna själv och inte gå på crossfit passen.
I dag blir det iaf en promenad och ev lite styrketräning på ute gymmet.

Det har varit så roligt att vara tillbaks på jobbet, har saknat alla, både elever och kollegor och att undervisa.
Men så trött jag varit varje dag, tur att den första veckan bara blev 4 dagar, precis vad jag orkade.
I går blev det aw med två kollegor, och vi såg till att sitta långt i från andra människor tills det kom två gubbar som var tvungna trots nästintill tom restaurang att sitta bordet bredvid, då böt vi bord, jag vägrar att utsätta mig mer än vad jag behöver.

Nu ska jag ut på promenad

Tjing, tjing

Första dagen på jobbet gick jag hem och somnade i soffan i två hela timmar, snacka om sliten.
I dag har jag känt mig pigg och glad på jobbet, rätt så trött när jag väl kom hem, framför allt i kroppen, kan man få träningsvärk av att gå och stå en hel dag?
Som det är just nu så blir jag anfådd av att gå upp för trapporna på jobbet, dålig kondis är bara förnamnet, tror Coronan sliter mer på kroppen och framför allt på lungorna mer än vad man tror.

Längtar efter träningen men har fryst kortet tills i slutet på maj, innan dess tänker jag bygga upp framför allt konditionen men också styrkan genom att promenera mycket och kanske göra lite lugna styrke övningar på utegymmet, iaf tills jag får orken till att träna helt.

Tjing, tjing

Dag 7 utan feber och jag känner mig faktiskt inte sjuk längre.
Jag har promenerat varje dag i 4 dagar och igår gick jag hela 5 km, får ansträngnings hosta och lite tungt att andas men tydligen enligt 1177 kan det vara så ett tag efter, det kommer ta ett tag att komma tillbaks.
Lukt och smak är delvis tillbaks men mest på eftermiddagarna ?
Men Eftersom jag också varit symptomfri ett par dagar så är det jobb som gäller på måndag.
Det ska bli skönt att gå tillbaka till jobbet men jag är rätt så orolig att få tillbaks sjukdomen igen.
För nu när man vet hur det känns i kroppen, hur sjuk man verkligen känner sig när man har Corona, hur svag och dålig man blir, så är det ingenting jag vill uppleva igen och ingen vet ju, är jag immun eller kan jag få det igen?