Är så trött, lättirriterad och less.
Hoppade träningen i går, skulle jag aldrig ha gjort, idag är det benböj och mitt knä är överansträngt som fan, så ingen träning för mig i dag heller :(((( inte så konstigt efter 6 timmars undervisning i köket, ståendes, gåendes och stressandes runt för att hinna allt.
Visst, jag har tagit på mig att jobba för 1 1/2 personer fram tills terminens slut men idag är jag helt trasig.
Dessutom kom jag hem och började laga mat och nåt hände med riset så efter 40 min var det en enda gegga och fortfarande inte färdigt, va i helvete liksom!
Och inte får man ligga nåt den här veckan heller :(
Nä, jag tänker ligga i soffan resten av kvällen, tycka synd om mig själv, äta glass och bli ännu fetare och fulare, beach 2020 här kommer jag....morr!!!

Jag träffar ju någon nu, R, en fin man som jag trivs med :)
Inget seriöst vilket passar mig då jag trivs m och vill vara ensam, men det är så mysigt att ses ibland, käka middag, kolla film, ligga mm.
Men ibland ställer min hjärna till det lite för mig, ena dagen känner jag mig nästan kär andra dagen absolut inte. Ibland saknar jag och tänker på honom under mina barnveckor, ibland ängnar jag inte ens en ända tanke åt honom.
Vet att det handlar om mitt kontrollbehov och att jag uppskattar när vi ses samtidigt som jag inte vill binda mig, vem skulle inte bli förvirrad av det liksom ;) Hahaha!
Hur som, nöjd med det som är, och om jag skulle sluta vara det får jag väll säga ifrån, inte svårare än så :)

I morgon är det äntligen fredag.
Det har varit en lång och intensiv vecka men också en bra vecka <3
Tränat måndag, tisdag och onsdag och idag hade jag en mysig vän på besök :)
I morgon ska jag äta middag med Mina vänner
Helgen tänkte jag ägna åt träning och förhoppningsvis umgänge med en god vän :)

Tjing, tjing

När man är i sorg och på ett sämre ställe i livet finns det två olika sorters vänner, en del hör knappt av sig och frågar hur man mår medans andra hör av sig dagligen.
Kanske vet dom inte hur dom ska fråga eller bete sig eller så skiter dom helt enkelt i det, så skönt att veta vilka som tillhör vilken kategori, veta vilka som bryr sig på riktigt, vilka som finns där alltid.
( Tack S du är magisk med dina morgonhälsningar, har betytt massor för mig <3 )
Att i denna sorg hitta nya vänner som stöttat och delat ens sorg betyder också så otroligt mycket, och sen få uppleva att en hel skola stöttar familjen och oss som arbetade nära henne och varandra i sorgen och saknaden, har jag bara ett ord för; KÄRLEK

It occurred to Pooh and Piglet that they hadn't heard from Eeyore for several days, so they put on their hats and coats and trotted across the Hundred Acre Wood to Eeyore's stick house. Inside the house was Eeyore.

"Hello Eeyore," said Pooh.

"Hello Pooh. Hello Piglet," said Eeyore, in a Glum Sounding Voice.

"We just thought we'd check in on you," said Piglet, "because we hadn't heard from you, and so we wanted to know if you were okay."

Eeyore was silent for a moment. "Am I okay?" he asked, eventually. "Well, I don't know, to be honest. Are any of us really okay? That's what I ask myself. All I can tell you, Pooh and Piglet, is that right now I feel really rather Sad, and Alone, and Not Much Fun To Be Around At All. Which is why I haven't bothered you. Because you wouldn't want to waste your time hanging out with someone who is Sad, and Alone, and Not Much Fun To Be Around At All, would you now."

Pooh looked at Piglet, and Piglet looked at Pooh, and they both sat down, one on either side of Eeyore in his stick house.

Eeyore looked at them in surprise. "What are you doing?"

"We're sitting here with you," said Pooh, "because we are your friends. And true friends don't care if someone is feeling Sad, or Alone, or Not Much Fun To Be Around At All. True friends are there for you anyway. And so here we are."

"Oh," said Eeyore. "Oh." And the three of them sat there in silence, and while Pooh and Piglet said nothing at all; somehow, almost imperceptibly, Eeyore started to feel a very tiny little bit better.

Because Pooh and Piglet were There.

No more; no less.

(A.A. Milne, E.H Shepard)

I fredags begravdes min fina kollega och vän.
Hennes sorgliga och orättvisa död har berört mig på djupet.
Det skrämmer mig hur fort livet kan ta slut, hur skört livet är, hur viktigt det är att visa dom man bryr sig om att man gör det, hur viktigt det är att stötta varandra, hur viktigt det är att visa sin kärlek och att allt annat är meningslöst om man inte gör det.
Hon lämnar en livspartner och två tonårssöner mfl att leva sina liv utan henne och mitt hjärta brister för dom och för henne som missar så mycket.

Hon var en sån omtänksam och genuint snäll person, vacker ända in i själen, och jag kommer sakna henne alltid.

Det har varit ett tufft år, ont i kroppen, depression, död, dålig ekonomi och galet på jobbet.
Jag har varit så trött och låg, ledsen och arg.
Jag hoppas och tror på ett bättre år, både starkare i kroppen och knoppen.
Och även om ekonomin är som den är hoppas jag på att jag hanterar min ekonomi bättre och inte låter det äta upp mig, man väljer väll lite själv antar jag, även om det inte är helt lätt.

Just nu önskar jag mig en vecka i värmen med mina underbara vänner (åh som jag önskar mig det) en frisk rygg, en billigare lägenhet, glad och frisk familj och vänner (viktigast av allt såklart) och ett inre lugn.

Peace out

Torsdagen är ett töcken av chock, tårar, sorg och saknad.
På fredagen lättade det upp lite och jag grät bara några gånger, försökte fokusera på annat, inte förtränga och glömma utan mer andas. Min äldsta kom över och hängde lite vi promenerade till gymmet och tränade sparsamt, handlade, åt middag och tittade på en film och när teenie gick böt jag soffan mot sängen.
Ställde klockan och gick upp för en teamwod på boxen.
Kändes skönt att svettas, ta ut sig och frigöra lite endorfiner.
Fick sällskap av fin vän, pratade, drack te och åt pizza och när han gick tog jag cykeln över till mina kära väninnor för ett glas vin och lite skratt <3
I morse sov jag ut, sen har jag städat, handlat, lunchat med vän och hängt med trollungen min som kom tidigt.
Trots allt en fin helg fylld inte bara av sorg utan också av kärlek <3
Tack :)

I dag dog min vännina och kollega. Skolan stängde och vi åkte hem till en kollega och åt lunch och delade fina minnen om henne.
Eftersom min kollega var kristen så åkte vi efter lunch in till sjukhuset för en sk Rosary.
Jag bröt ihop när jag såg henne och kunde inte hålla tillbaks min sorg och min saknad, så jag tog farväl och väntade utanför medans dom utförde ceremonin.
Klarade helt enkelt inte av att se henne, hade så gärna velat prata med henne en sista gång, kramat henne en sista gång, skrattat och flamsat med henne en sista gång, kommer sakna henne alltid.
Tänker på hennes familj, hennes barn hennes man, så sorgligt så orättvist.