En operation, flera komplikationer,viktuppgång, ett knöligt bröst och ett lymfödem senare, är jag tillbaks.

Eller tillbaks och tillbaks. 
Det går långsamt framåt, alldeles för långsamt för att passa mig. Jag tränar så gott det går och har nu börjat simma för att få tillbaks rörligheten.

Det har också långsamt börjat gå upp för mig vad jag faktiskt varit med om.

Vissa Dagar är sorgsna, andra är mindre sorgsna och en del är halv glada iaf.

Känns lite som att livet går på sparlåga och inget är riktigt hundra procent.

Som att trampa omkring i tuggummi.

Har också mycket funderingar kring mitt liv, kring mina val och de beslut jag tagit

Inte så att jag ångrar något men kunde Jag ha kämpat lite mer, inte gett upp så lätt?

Framför allt när det kommer till relationer. 

Jag har liksom lagt mig platt och bara gett upp I vissa fall.

I dag känns det tråkigt och vissa människor hade jag gärna haft kvar i mitt liv, på ett eller annat sätt.

Ibland känner jag tom saknad.

Hur som helst, jag tuggar vidare, ser fram emot sommaren och hoppas att denna sommar blir bra.

En sommar utan bröst cancer