Ida Franzén
Inte alla män. Men Paolo Roberto

?Imorgon är min story äntligen ur mig?
berättar du. Du får snabbt över 15,000 likes under de två inläggen.

Din story?
Äntligen?

För mindre än 24 timmar sedan köpte du en kropp att göra vad du ville med, för en bråkdel av din inkomst, av en kvinna från ett av Europas fattigaste länder.

Bara ett par timmar efter övergreppet mot hennes kropp och person, förmodligen innan dina kroppsvätskor ens hunnit torka in i hennes lakan, möts hon av ditt ångerfulla ansikte i alla Svenska mediakanaler.

Äntligen? Okej.

Kvinnan som du tog dig rätten att köpa igår kväll, vaknar idag upp till sändningar med dig, hennes privilegierade förövare, snyftandes om ?hålet i sin själ? inför hela befolkningen. Under ett inlägg där du sitter försjunken i tankar, i för små skitdyra byxor i nån jävla idyll, kan hon läsa om hur du är orolig för att du kommer att förlora dina barns (din sons och 13-åriga dotters) respekt.
Kanske till och med... ?förlora allt?.

Din story.

Kändisar och fans skickar hjärtan, hälsar att du ska kämpa och inte döma dig själv för hårt.
Du svarar, ska såklart till varje pris äga storyn; vräker dig i ånger och svärta och ser till att hitta en tjockare och tyngre offerkofta för varje ny intervju. Sitter den bra? Har du köpt den för pengarna från dina mediokra kokböcker du lurat på dem?

Jag undrar vad Hon tänker nu. Nej, inte din partner, utan du vet, kvinnan. Hon med kroppen som du bestämde dig för att äga för ett par smutsiga femhundringar. Precis som var 10:e svensk man också har gjort.

Var är hon? Hur mår hon? Har hon en familj, några barn som sömnlöst längtar efter henne?
Har någon av dessa hundratals Paolo-obsessed journalister frågat efter ?hennes story??

För det är nämligen det enda jag är intresserad av att höra just nu.
Men det är jävligt tyst.

Istället tillåts du, som otaliga ?före detta? manliga våldtäktsmän eller sexköpare, att sitta gråtmild i tv-soffor och ventilera i varje kanal.

Du berättar att nu ska du minsann söka hjälp för det där hålet i din själ, talar om din barndom och låter ditt klibbiga ego jäsa över - tills det inte finns något syre kvar för någon annans story, är just din egen. Hennes blir aldrig hörd.

 

Göran

16 maj 2020 12:16

Kan bara hålla med. Så man jag är... Upphör aldrig att förvånas över hur många av mina könsbröder som har hjärnan i fel huvud.

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Brevet till dig Du har blockat mig vilket jag tycker är både fånigt och tråkigt. Och ärligt talat, varför? Jag är inget hot mot Varken dig eller henne? Hur som, jag ville skriva till dig om oss.  När jag fick cancer för snart 2 år sedan rensa...

En operation, flera komplikationer,viktuppgång, ett knöligt bröst och ett lymfödem senare, är jag tillbaks. Eller tillbaks och tillbaks. Det går långsamt framåt, alldeles för långsamt för att passa mig. Jag tränar så gott det går och har nu börjat ...

14 juli och jag åker till sös för att få ett besked. Spänd som en fiolsträng blir jag och min fina vännina satta i varsin stol i läkarens rum. Läkaren öppnar med; jag har tråkiga nyheter... Jag kan knappt andas och det känns som rummet snurrar,...

Efter en helt fantastisk vecka i Italien damp det ner ett brev från bröstcentrum i Stockholm.Två veckor innan Italienresan är jag på den årliga mammografin och nu vill man att jag kommer på ett återbesök. Måndag den 4 juli är jag på återbesök för en ...

Inte skrivit på en evighet men allt rullar på i en väldans fart. Jobb, tonårs barn, träning och ev ett lägenhetsbyte på gång. Eller rättare sagt två ev byten, en 2a i samma område jag bor i nu eller en 3a i ett område en bit härifrån, står i valet ...