Jag rider ju på måndagar också och har gjort det i snart en termin.
Ridläraren är en av ägarna.
Hon har gapat, skrikigt och varit på mig konstant sen dag 1
Och nej jag överdriver inte, tjejerna som rider med mig har tom kommenterat det.
Varje gång jag gått därifrån har jag känt mig värdelös, ledsen och/eller arg.
Är det meningen att man ska betala 6700 för en termin och bli mobbad och trampad på
Är det priset för att få känna sig värdelös?
Är det priset för kass självkänsla?

Nej, förmodligen inte.
I dag var min sista måndag, sa upp platsen för länge sen.
Och även om den första orsaken var pengar så blev det här till sist en precis lika stor orsak.
Jag skulle vilja fråga henne vad poängen är?
Berätta att hon får mig att känna mig värdelös
Att hon får mig att tappa lusten och glädjen som jag har när jag rider.
Borde jag kanske prata med henne?
Kanske förhindra att det händer någon annan!?
Vad skulle du göra??

Söndag, redan...!?
Har haft en skön helg.
Ridit en av favvohästarna och fick till det riktigt bra :)

Vackra Mandy

Hade tänkt börja med trappan men var alldeles för trött så jag kraschade i soffan bredvid sjuk man.
Åt massor med socker (fan för min dåliga karaktär)
Betade av två filmer, eller iaf en och en halv.
Somnade
Vaknade och bestämde mig för att flytta in i sovrummet
Nej, jag vet ingen vidare fartfylld och social lördagkväll men så skön, lugn och mysig kväll var det länge sen jag hade.
Och ja, jag blir mer och mer pensionärslik ;)

I morse fick jag sova ut till åtta iaf :)
Iväg som den bästa fotbollsmorse jag kan vara
Två matcher (och två vinster) senare åkte jag hem och städade
M kom hem och hjälpte till lite och tog sen med sig sonen och hans kompis på bajenmatch
Jag lagade pasta och njöt av egentiden framför orange is the new black.

Den här helgen går till historien som den lugnaste på vääääälduigt länge.
Men med tanke på kommande vecka då jag from onsdag är ensam med alla tre barnen så var det både nödvändigt och klokt

Tjing, tjing!

Den här dagen började inget vidare.
Jag trodde jag skulle bli ledig.
Sms kl åtta i morse sa motsatsen.
Upp, stressa, äta frukost, fixa inför en jobb dag (helst plötsligt)
Alla planer på annat fick stå tillbaka.
Irriterad, less och lite sur.
Träffade kollegor, fikade och blev lite gladare :)
Kom hem och jobbade en stund till och hade mysigt med dagisarna och mina tjejer <3
Gick och tränade, kände mig stark och orkade massor :)

Och när jag kom hem blev jag beordrar in i duschen och sen direkt in i vardagsrummet utan att kika det minsta in i köket.
T (som var på lån) och M hade fixat värsta goda överrasknings middagen.
Gladast blev jag

Mätta och belåtna kröp vi ihop i soffan och kolla twilight (eftersom T numera är 11 och äntligen får se den;) sippade lite vin och smaskade ostbågar.
En skön kväll...
Vilka härliga människor jag har omkring mig <3 <3 <3

T har aldrig riktigt hittat "hem" i någon sport.
Hon har provat fotboll, handboll och dans.
Visst det har funkat, men hon har liksom alltid hållit igen, inte hittat den där glädjen ni vet.
I dag höll hon inte igen, hon var modig, järv och GLAD och så fantastiskt duktig.
Hon har (äntligen) hittat sin sport, hittat "hem"
Hon strålade där på hästryggen.
Och trots att alla andra flickor hade ridit flera gånger än henne och det var hennes första gång så kunde hon lika mkt....vad kom det ifrån!?
Antar att hon har det i blodet, i generna, it runs in the family som man säger ;)

Så var del 1 på adhd kursen på adhd center avklarad.
Det blev en aha-upplevelse, i dubbel bemärkelse.
Att min dotter har adhd råder det inga tveksamheter om.
Och efter dagens kurs är jag säker på att jag har det också.
Jag kände igen mig, både som barn och som vuxen.
Får jag ingen diagnos efter utredningen ska jag äta upp min hatt....eller...min mössa.
Jag lovar!

Har numera bara några få nära vänner.
Det räcker och känns alldeles lagom.
Kravlös, kärleksfull och enkel vänskap.
Det passar mig som människa, jag trivs i det.
Jag har också utvecklat ett större behov av ensamhet, att bara vara jag.
Är mindre stresstålig och blir det för mkt omkring mig blir jag lätt irriterad och mår dåligt.
Som att hjärnan går på högvarv om det är för mkt surr omkring mig.
Kanske har det med mig som person att göra, min eventuella diagnos?

I går avslutade vi en del av utredningen.
Den del som utesluter psykisk ohälsa.
Skönt att veta att man inte är knäpp iaf ;)
Hahaha, skämt å sido
Jag har ingen depression eller pågående psykos, något stressad men det var allt.
Nästa gång vi ska ses är det dags för bl.a VISK testet.
Gången efter det ska jag träffa en läkaren, sen får jag besked.
Om jag får gissa så gissar jag också på adhd, men vi får se.

Idag fortsätter min utredning.
Spänningen är stor, har jag adhd eller inte.
Här hemma tros det för och jag håller med.
Det skulle skingra mkt tankar, funderingar och förklara ett och annat.

Måste klämma in lite träning i dag också.
Jag har lagt på mig lite, visserligen bara 2 kilo men vill undvika att det blir mer, får ju ont precis överallt om jag blir tyngre och när jag inte tränar kontinuerligt.

I morgon är det dags för utbildning på adhd-center och på torsdag provrider T, veckan är full kan man säga.
Men det ska kännas att man lever ;)

Efter ett läkarbesök och lite snabb shopping i F centrum åkte vi hem och städade inför inspelningen.

Dom intervjuade S först vilket gick snabbt och smidigt, hon är en naturbegåvning ;)
Det tog lite längre tid för mig och jag måste säga att det här var svårare, inga frågor att kunna ta del av innan = ingen förberedelse som när jag var på fyran.
Dessutom var frågorna betydligt svårare och mer omfattande.
Men men jag gjorde mitt bästa och hade kul, en erfarenhet rikare helt enkelt :)

Avslutade dagen på fredells och köpte material till trappan som ska påbörjas i morgon
Tjing, tjing!