Jag har världens skönaste vännina.
Häromdagen reflekterade jag över att min (troliga) adhd kanske har fått mig att missförstå och feltolka människor och därför brutit med en hel del folk i mitt liv.
Vi pratade lite om det och till slut säger hon; eller så är det faktiskt så att folk bara är eller har varit dumma i huvudet.
Hahahaha!!!!
Det är nog lite av båda skulle jag gissa, är ju sällan ens fel att två träter ;)
Det jag alltid har haft svårt för är att umgås med kvinnor som är otydliga, osäkra och oärliga.
Under hela min uppväxt så fungerade det alltid bäst när jag hängde med killar.
Vad det beror på vet jag inte.
De senaste 15 åren har jag nästan bara haft tjejkompisar och det har många gånger slutat i konflikt eller att dom gjort saker jag inte förstår eller vill vara en del av, saker som ibland inte riktigt gått ihop med mitt sätt att se på vänskap.
Ibland har det handlat om lojalitet.
Att leva som man lär.
Att kunna stå för det man gör.
Och i vissa fall har folk bara varit dumma i huvudet ;)) och i några extremt sällsynta fall har kanske jag varit idioten ;)

Jag är supernöjd över dom kvinnor jag har runt mig, det är en liten skara som sällan utökas.
De flesta är gamla vänner som jag har en djup förståelse och kärlek för, några få är relativt nya som jag valt med omsorg och som är mycket betydelsefulla.
Det fina med att bli äldre (och klokare) är att man lär sig vad man ska leta efter när man skapar nya relationer och att det ibland räcker med dom man har.
Man ska ju ha tid att ta hand om dom vänner man har också, inte sant!?

I dag har det varit cirkus.
Jag har jobbat, städat, handlat, bakat och lagat mat och fixat med barnen........PHUST!!!!!
Vid två tillfällen idag har hjälp från oväntat håll dykt upp.
Innan M åkte hade vi familjemöte och berättade hur viktigt det var att vi alla hjälps åt här hemma och speciellt nu när det bara skulle vara en vuxen hemma.
T och N har inte ansträngt sig direkt, förutom när jag tjatat och krävt att dom ska hjälpa till
S däremot har svansat runt mig, frågat vad och om jag behöver hjälp med och på eget bevåg tömt och fyllt diskmaskinen och hängt tvätt.
Min underbara, hänsynsfulla och empatiska adhd sol.
Så fint att henne att trots surret och röran kunna se att jag behövde hjälp.
<3 <3

I kväll kom mitt gamla dagbarn och mitt framtida dagbarn på besök.
Tacos, äppelkaka och kärlek <3

I dag åkte min man i väg på militärövning hela helgen.
Det är sista gången sen ska han hoppa av det där "larvet" ;)
Jag blir ensam med våra tre barn tom söndag, tre barn att styra hem från skolan varav ett åker till och från skolan med buss själv för första gången.
Tre barn att ta till och från aktiviteter (med viss hjälp av mitt x och tur är väll det, svårt att klona mig själv ;)
Tre barn att styra upp mellis, läxor, middag, och allt annat jox med.
I dag har jag jobbat, förberett till vikarien, varit på kurs, slängt i mig middag, diskat och fixat köket, tjatat på barn som skulle klä på sig, promenerat med barn til fotbollsträning, frysit arslet av mig, tröstat två barn som slog sig och ett tredje som var argt, promenerat hem med ett argt, ett trött och en halt unge, tjatat in ungar i duschen och fixat varm choklad, tjatat ungar i säng för att slutligen krascha i soffan.
Jag är slut.
Och i morgon är en lika intensiv dag.
Tur att man har så duktiga och fina kids <3

Jag rider ju på måndagar också och har gjort det i snart en termin.
Ridläraren är en av ägarna.
Hon har gapat, skrikigt och varit på mig konstant sen dag 1
Och nej jag överdriver inte, tjejerna som rider med mig har tom kommenterat det.
Varje gång jag gått därifrån har jag känt mig värdelös, ledsen och/eller arg.
Är det meningen att man ska betala 6700 för en termin och bli mobbad och trampad på
Är det priset för att få känna sig värdelös?
Är det priset för kass självkänsla?

Nej, förmodligen inte.
I dag var min sista måndag, sa upp platsen för länge sen.
Och även om den första orsaken var pengar så blev det här till sist en precis lika stor orsak.
Jag skulle vilja fråga henne vad poängen är?
Berätta att hon får mig att känna mig värdelös
Att hon får mig att tappa lusten och glädjen som jag har när jag rider.
Borde jag kanske prata med henne?
Kanske förhindra att det händer någon annan!?
Vad skulle du göra??

Söndag, redan...!?
Har haft en skön helg.
Ridit en av favvohästarna och fick till det riktigt bra :)

Vackra Mandy

Hade tänkt börja med trappan men var alldeles för trött så jag kraschade i soffan bredvid sjuk man.
Åt massor med socker (fan för min dåliga karaktär)
Betade av två filmer, eller iaf en och en halv.
Somnade
Vaknade och bestämde mig för att flytta in i sovrummet
Nej, jag vet ingen vidare fartfylld och social lördagkväll men så skön, lugn och mysig kväll var det länge sen jag hade.
Och ja, jag blir mer och mer pensionärslik ;)

I morse fick jag sova ut till åtta iaf :)
Iväg som den bästa fotbollsmorse jag kan vara
Två matcher (och två vinster) senare åkte jag hem och städade
M kom hem och hjälpte till lite och tog sen med sig sonen och hans kompis på bajenmatch
Jag lagade pasta och njöt av egentiden framför orange is the new black.

Den här helgen går till historien som den lugnaste på vääääälduigt länge.
Men med tanke på kommande vecka då jag from onsdag är ensam med alla tre barnen så var det både nödvändigt och klokt

Tjing, tjing!

Den här dagen började inget vidare.
Jag trodde jag skulle bli ledig.
Sms kl åtta i morse sa motsatsen.
Upp, stressa, äta frukost, fixa inför en jobb dag (helst plötsligt)
Alla planer på annat fick stå tillbaka.
Irriterad, less och lite sur.
Träffade kollegor, fikade och blev lite gladare :)
Kom hem och jobbade en stund till och hade mysigt med dagisarna och mina tjejer <3
Gick och tränade, kände mig stark och orkade massor :)

Och när jag kom hem blev jag beordrar in i duschen och sen direkt in i vardagsrummet utan att kika det minsta in i köket.
T (som var på lån) och M hade fixat värsta goda överrasknings middagen.
Gladast blev jag

Mätta och belåtna kröp vi ihop i soffan och kolla twilight (eftersom T numera är 11 och äntligen får se den;) sippade lite vin och smaskade ostbågar.
En skön kväll...
Vilka härliga människor jag har omkring mig <3 <3 <3

T har aldrig riktigt hittat "hem" i någon sport.
Hon har provat fotboll, handboll och dans.
Visst det har funkat, men hon har liksom alltid hållit igen, inte hittat den där glädjen ni vet.
I dag höll hon inte igen, hon var modig, järv och GLAD och så fantastiskt duktig.
Hon har (äntligen) hittat sin sport, hittat "hem"
Hon strålade där på hästryggen.
Och trots att alla andra flickor hade ridit flera gånger än henne och det var hennes första gång så kunde hon lika mkt....vad kom det ifrån!?
Antar att hon har det i blodet, i generna, it runs in the family som man säger ;)

Så var del 1 på adhd kursen på adhd center avklarad.
Det blev en aha-upplevelse, i dubbel bemärkelse.
Att min dotter har adhd råder det inga tveksamheter om.
Och efter dagens kurs är jag säker på att jag har det också.
Jag kände igen mig, både som barn och som vuxen.
Får jag ingen diagnos efter utredningen ska jag äta upp min hatt....eller...min mössa.
Jag lovar!