Jag lånar ut min lokal till mina kollegor hur som och när som, har aldrig velat ha nåt betalt för det, känns småaktigt.
Väldigt ofta har det inte varit städat när jag kommit dagen efter, bara lite avsopat, thats it!
Har aldrig sagt nåt om saken.
När jag kom till lokalen sist var det rätt så grusigt, jag hade storstädat lokalen och sen hade mina kollegor varit där.
Jag skickade ett sms där jag skrev att jag tyckte det var grusigt och att dom gärna får lämna det som det ser ut när dom kommer.
Ett rimligt krav efter alla ggr dom lämnat utan att städa efter sig, kan man ju tycka.
I går sågs vi och den ena kollegan reser sig och går ut från sandlådan med bestämda steg och möter upp mig (kunde hon inte väntat tills jag kom in?) skäller ut mig för enligt henne var det fan inte grusigt....!!!?
Jag kände att det blev lite konstigt att hålla på att tjafsa framför barnen så jag sa bara, där ser man, sen lät jag det vara.
Jag skrev följande statusrad på Facebook
Efter en kaos morgon som toppades med en utskällning från en kollega (?) så behöver man bara en sån här kommentar från ett av dagbarnen för att må bra igen..
Barn: vilken bra dag vi haft idag.
Jag: vad snällt att du säger det, det tycker jag med.
Barn: fast det har vi varje dag med dig.

Kommentaren handlade mer om vad barnet hade sagt än att jag blivit utskälld.
I går kväll får jag ett ännu argare sms om att jag ska ge fan i att skriva ut att jag blivit utskälld för det blev jag inte....och det var inte skitigt......!!!??

Då brast det för mig.
För mig blir det rätt så småaktigt att gång på gång låna min lokal, använda halva frysen för eget bruk och dessutom fått lådvis med leksaker till sin verksamhet och sen reagera så här när jag påpekar att jag vill att man städar efter sig.
Jag skickade ett sms med information om vad jag betalar för lokalen, och att faktiskt ingen av dom, någonsin använt dammsugaren som står där.....efter 3 år, och att jag har rätt till min åsikt om grusigt precis som dom har rätt till sin.
Att jag tyckte hon tog i från tårna och kände mig påhoppad och utskälld.
Att jag var säker på att dom ventilerat det här hela dagen så om jag skriver om min upplevelse på Facebook så kan vi ju kalla det jämt.
Jag fick tillbaka att hon hade haft annat att göra än att snacka skit om mig....


I rest my case

Rida och hänga i kallt stall när man hostar, snörvlar och har huvudvärk rekommenderas inte.
Efter halva lektionen ville jag lägga mig över hästen och sova mig igenom resten

Blev filmad, inte lika kaxig efter att ha sett den filmen, det syntes att jag var sjuk kan man lugnt säga.
Sen har det hänt nåt, varje gång jag galopperar drar jag upp benen, har blivit som en grej, i går tänkte jag lång men kunde liksom inte få till det, alltid är det nåt som stökar.....skärpning!!

Nu är det inte många kartonger att packa kvar, i dag efter jobbet ger jag mig på det vi har kvar på övervåningen och i förrådet.
Men först ska det jobbas

Tjing, tjing

Ibland måste jag verkligen gnugga geniknölarna för att försöka förstå folk.
Människor på fejan lägger upp klagomål om och vad andra på fejan lägger upp eller skriver i sina statusrader......whats up with that??
Själva lägger dom upp intima, halvnakna bilder, bilder där dom är plakat fulla eller tycksyndommig statusrader osv...inget fel med det, folk gör ju som dom vill, men blir ju lite märkligt att klaga om man gör typ detsamma.....eller?
Personligen skulle jag aldrig klaga på vad andra skriver i sina statusrader, jag menar det jag skriver faller ju inte alla i smaken, och vem fan är jag att döma?

På insta har jag "vänner" som endast gillar mina bilder efter att jag precis gillat deras.....uppenbart och lite pinigt.
Gillar man en bild så gillar man en bild, behöver ju inte älska människan som tagit den för det ;)

Kanske e det jag som är trög och inte hajjar, kanske är det människors sätt att vara roliga eller nåt.....
Jag förstår dom inte iaf....

Tjing, tjing!!

Packade hela söndagen, eller iaf halva.
Andra halvan spenderade jag i soffan, hostandes och snörvlandes.
Försökte vila men svårt med tre trollungar som även om dom varit sjuka varit hemma alldeles för länge.
Två studsade omkring i soffan som studsbollar och en som följde mig som en skugga, en nära sådan, vart jag än gick/var i lägenheten.
Inte så att jag gnäller, vi har världens mest underbara barn, men är man krasslig är det svårt att vila under såna omständigheter tro mig.
Studsbollarna sansade sig till slut och min skugga la sig tillrätta på ett "normalt" avstånd i soffan och vi kunde ha lite skönt söndagsmys innan dom gick och la sig.
Tror jag var vaken i hela 20 minuter efter att dom lagt sig......nytt rekord för den här helgen kan jag tillägga ;)

I dag känner jag mig betydligt mkt bättre, iaf i halsen, har en otrevlig och dryg huvudvärk som vägrar ge med sig.
I kväll har jag en ridlektion för en av de bästa ridlärarna i stallet......kan inte missas......det blir till att tugga alvedon och försöka ta det lugnt för övrigt under dagen, och det ska nog gå bra, har två dagisar, en sover den andra leker tyst och nöjt :)
Nu, te och två alvedon...

Tjing, tjing!!!!

Har precis pratat med en av mina favoritpersoner.
En gammal vännina, vi har känt varandra i en evighet eller rättare sagt hela 30 år....30 år.....det är en lång tid <3

Hur som så pratade vi om människor som inte kan glädjas åt andra eller med andra.
Hennes chefer/arbetskamrater har börjat knorra om att hon aldrig jobbar helger (hon är inte fast anställd utan jobbar på timme) att hon bor där i sitt stora hus och bara behöver (självvalt och bestämt då hon började) jobba 4 dagar i veckan, hur jävla bra hon har det osv osv osv.
Innan jag blev gravid med T var jag och exet tvungna att gå igenom provrörs befruktning eftersom vi inte lyckades på egen hand.
Lärde känna andra kvinnor i min situation, kvinnor som hade vänninor som blev med barn, kvinnor som inte kunde glädjas åt att deras vänninor blev gravida utan istället slutade höra av sig till sina gravida vänninor, bittra, avundsjuka och arga.
När jag var ung pluggade jag, var vid ett tillfälle arbetslös och tog ofta dåliga ekonomiska beslut, jag levde på makaroner och knäckebröd (bra diet fö;) kunde aldrig åka utomlands eller ens ta semester för den delen, köpte aldrig nya kläder fast jag behövde, skuldsatte mig och hamnade hos kronis.
Jobbade arslet av mig under ngr år och betalade kronis, blev skuldfri, hade inte mkt pengar men sparade och gnetade för att kunna åka utomlands iaf en gång vartannat eller vart tredje år.
Men jag betedde mig aldrig som ett missunnsamt kräk.
Visst avundsjuka när kompisarna åkte till Grekland och jag blev ensam kvar i ett regnigt Stockholm, men jag visade det aldrig och kände genuin glädje för deras skull.

I dag är jag min egen, har en bra lön, är urkass på att spara pengar till pensionen (skärpning) åker ofta utomlands, köper kläder om jag behöver och ibland bara för att jag vill ha nåt som är fint, har det gott ställt och ska absolut inte klaga.
Jag unnar alla mina vänner pengar, resor, barn och lycka och hjälper gärna till ekonomiskt om det behövs och jag har möjlighet.
Förstår mig inte på människor som inte kan känna lycka och glädje för andra.
Eller som inte kan dela med sig till vänner och familj.
Missunnsamma kräk är vad dom är, så det så!!!


Tjing, tjing!!!

Trotsade hostan, snoriga näsan och huvudvärken och drog till stallet.
Fick Ossi, en av de braiga hästarna i stallet :)
I skritt och trav fick jag honom i fin form, galoppen var katastrof, jag tappade hela formen både på mig och hästen, ridläraren poängterade det och sa att det berodde på att jag hade frigjort honom (ett plus) och att han då blev "het" och ivrig och när jag då var tvungen att hålla in honom är det lätt att tappa hållningen och dra ihop sig.
Får försöka sträcka på mig och göra mig lång även om hästen blir ivrig och jag måste ta tag lite....svårt, men det ska gå.
T filmade mig och när jag tittade på filmen såg det ut som jag utvecklas rätt så mkt sedan jag blev filmad sist :)))
Nästa vecka rider jag tre ggr (tjoho) en "vanlig" dressyrlektion på måndag, min lektion på lördag och en special lektion på söndag.
Mycket ridning blir det....men sen rider jag inte på två veckor, så det gäller att passa på :)

Halva dagen gick åt till revisorfix och fixa fotopärmar till barnen som slutar, blev färdig med båda och hann dessutom packa flera kartonger...trots snörvlel och host :)))

Nu har vi köket, vårt sovrum och badrummen kvar....det går faktiskt snabbare än vad man tror :))

I kväll blir det fredagsmys med idol och ostbågar.
Trotsar förkylningen och börjar lördagen i stallet, ger mig så mkt positiv energi och tänk om jag får ridskolelärarens häst igen..måste dit!!!!
Sen måste vi åka till revisorn, packa och hämta kartonger hos exet.

På söndag skippar vi innebandyn eftersom S har fått nån slags läskig hosta efter förkylningen.
Mao vigs hela söndagen åt packning.
Vi kommer få äta på papptallrikar sista veckan om vi fortsätter i det här tempot...

Tjing, tjing!!!

Nu är alla sjuka här hemma och jag leder ligan med feber i går och knappt ingen röst idag.
Tur i oturen fick jag vikarie i dag så jag kan kurera mig, dessvärre behövs det packas, har nu bara två veckor på oss.
Tänk, om två veckor bor vi här.......

Knappt så man tror det är sant, måste nästan nypa mig själv :)

I helgen ska det ridas, packas och spelas innebandy under förutsättningar att alla är friska såklart

Tjing, tjing!