UNS = Utan Närmare Specifikation (uppfyller inte de diagnostiska kriterierna till fullo)
ADHD (ADD) = Attention Deficit Hyperactivity Disorder (Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning)

I går var näst sista tillfället i min utredning.
Jag har gjort alla tester, pratat om min barndom, min psykolog har pratat med min mamma och i går var det dags att träffa en läkare för att utesluta sjukdomar som kan ge adhd symptom och sen ville min psykolog träffa M.
Efter en timme hade läkaren och psykologen kommit fram till att jag har adhd fast jag har utvecklat strategier som gör att det inte är ett jätte stort funktionshinder i vardagen för mig, mer i relation med människor och när jag ska utföra vissa saker i livet som jag har svårt för och vid stress.
Dom behövde prata ihop sig lite mer men kunde lämna beskedet att jag får en diagnos men inte vilken det blir.
Oavsett vilken jag får (UNS eller ADHD) så innebär det att jag kan få hjälp på adhd center och fortsätta få hjälp där jag gjort utredningen vilket i sin tur gör att min familj kan få hjälp, och det var hela tiden min agenda, hjälp för mig, hjälp för oss :)

Sen är det klart att när jag ser tillbaka på mitt liv, min ungdom, min skolgång, mitt experimenterande med droger i unga år så funderar jag på hur en tidigare diagnos hade hjälpt mig...?
Kanske hade jag fått bättre betyg
Inte varit så självdestruktiv
Inte sårat människor i mitt liv
Inte blivit utnyttjad
Kanske hade jag utvecklat tillit istället för misstro till människor
Mm mm mm

MEN jag kan inte vältra mig i det utan vara tacksam för mina erfarenheter (även om de varit dåliga) och använda dom på bästa sätt i uppfostran av mina egna barn och se till att det inte händer dom, och att framför allt S får det stöd och den hjälp jag inte fick och som hon behöver.

Här hemma blev ingen förvånad och S kröp tätt intill mig och sa....mamma du är som jag och jag är som du och jag älskar dig och vill aldrig flytta hemifrån <3
Samhörighet och förståelse
Inget ont som inte har nåt gott med sig.....

Tjing, tjing!!

I förgår tränade jag första gången på två veckor....äntligen liksom!
I går vaknade jag med halsont de Lux.
Lyckades smitta alla här hemma förutom T, så idag är jag hemma med S och N och i morgon blir M hemma med dom.

Trotsade halsontet och fixade både hår och naglar, fanns ingen annan tid och det var nödvändigt med stort N.
Och hann dessutom klämma in lite shopping, det bidde ett par skor.
Behövde ett par "enkla" klacklösa, sköna baraklivaiochgåskor, tyckte dom var snygga också :)

Föresten, i går fick jag beskedet om hur min utredning har gått......
Men det krävs ett eget inlägg för det, så ni får bita på naglarna ett tag till ;)
Under tiden bjuder jag på en blöt katt


Tjing, tjing!!

Helgen har förutom ridning bjudit på bl.a fika med barnen, exet och hans tjej.
Dom har köpt hus och flyttade in för bara 2 veckor sen.
Gulligt litet hus och bara ett stenkast från oss (när vi flyttat) perfekt :)
Sen har vi såklart packat och RENSAT också.
Vi är färdiga med övervåningen så när som på en kartong eller två annars är allt nedpackat och rensat...så jävla skönt :)
Får väl ändå räknas som bra jobbat på en helg?
Nu har vi första våningen, hallen och framsidan kvar och nästan tre veckor på oss, så det kommer hinnas med.
Synd att man måste försaka träningen bara :(
Men sån träningsvärk jag har idag efter ridningen i lördags så håller det hela veckan ut....thihi!
Jag har fan tom träningsvärk i fötterna...?

Tjing, tjing!!

Förra lördagen hade jag ju en magisk stund på en av de bästa ridskole hästarna i stallet.
Jag fick till honom i fin form, fick beröm, kände mig nöjd och lite stolt.
Red ersättare i torsdags, dressyr special i en och en halv timme....på en annan häst.....inte lika duktig, rätt så trög och svår och jag blev nedtagen på jorden och var varken stolt eller nöjd.
I dag var det dags igen.
Kom dit i vanlig tid och gick som vanligt direkt till kontoret för att få veta vilken häst jag skulle få, tänkte att det blir väll en ny lite mindre rolig häst eftersom jag haft samma häst tre ggr och det var dags att byta.
Jag blev tilldelad en privat häst (den största i stallet dessutom)
En av ridlärarnas häst
En jätte duktig dressyr häst
Bara en i vår grupp har fått den hästen, och den tjejen är asduktig
Först trodde jag hon skojade eller kanske sa fel.....
Men det gjorde hon inte.....
JAG fick rida en ridlärares duktiga häst
Läskigt
Spännande
Roligt
Svårt
Magiskt
Trots att jag inte var helt nöjd hela tiden så fick jag beröm, både av ridläraren och av mina ridkompisar
Nästa lördag är det bäst jag får en lite mindre duktig, trög och "tråkig" ridskolehäst, annars kanske jag utvecklar nåt slags hybris Och tror jag är duktig på att rida.....det vore ju för jävligt ;)))

Med vänlig hälsning
Stoltast i stan

Människor som man känt i flera år, som man ställt upp för (en aningens för mkt tom.)
Som man stöttat och hjälpt, lyssnat och tröstat och skrattat med.
Samma människor som när det kommer till kritan fullkomligt skiter i en, och absolut inte ger igen på nåt sätt utan istället gör raka motsatsen.
Hur ska man veta, hur kan man veta och hur ska man bete sig mot människor igentligen?
Ska man vara benhård, inte ställa upp inte vara flexibel, skita i att stötta, hjälpa och trösta när det behövs?
Och varför kan människor som får inte ge tillbaka?
Varför kan människor inte betala igen godhet och shyssthet meddetsamma, utan istället välja nonchalans och respektlöshet.
Är deras liv och tid viktigare än mitt liv och min tid?
Förmodligen....antagligen.
Tänk om jag skulle vara mot dom som dom är mot mig?
Det skulle dom nog inte gilla.
Det skulle förmodligen inte accepteras alls faktiskt.
För dom är ju viktigare än mig
Nu kan dom knappt titta mig i ögonen
Skäms dom, eller tycker dom bara att avslöjandet är pinsamt (men ändå berättigat)?
Hade jag varit dum, ofexibel, otrevlig och inte ställt upp alls, ja då kunde jag förstå
Nu...fattar jag faktiskt ingenting
Känner bara ilska och lite sorg
Känner mig orättvist behandlad....och med all rätt faktiskt.

Vem kan man lita på?

Vi flyttar ju till en annan kommun, vilket innebär att mitt företag antingen måste flyttas dit eller vara kvar i lokalen.
Jag vill ha kvar den i lokalen....men
Då måste den bli godkänd och jag måste ändra företagsform eftersom jag inte längre arbetar hemifrån.
Flyttar jag företaget i den form den har nu till den nya kommunen kommer jag inte kunna ha kvar den, nya kommunen betalar alldeles för dåligt.
Jag vill inte arbeta med 8-10 barn, känns oproffsigt och oseriös och jag skulle aldrig orka det.
Jag har alla papper färdiga för att skicka in till förvaltningen om ändrad företagsform, väntar bara in papper från skatteverket sen är det klart.
Häromdagen fick jag reda på att två av mina dagisar kommer sluta, redan i januari.
All den här förändringen har gjort mig enormt stressad.
Har legat sömnlös, grubblat och funderat.
Glädjen över flytten har bytts ut till panik över hur det ska lösa sig med jobb för mig.
Har inte kunnat fokusera på någon plan B utan bara känt hopplösheten och paniken.

I morse vaknade jag och den första ord som ploppade upp i mitt huvud var........möjlighet.
Förändring behöver inte betyda oro, stress och grubblerier.
Förändring kan vara nya möjligheter.
Jag är en driftig person som dessutom arbetar otroligt snabbt när jag väl bestämt mig.
Min hjärna har gått på högvarv hela dagen, positiva tankar, idéer om nya vägar och lösningar.
Och under tiden jag utvecklar mitt (eventuella) nya företag kan jag agera vikarie åt mina kollegor....det behövs kan jag lova :)
Jag har äntligen en plan B och det känns befriande och inspirerande.

Och för att citera en kändis "ingenting är omöjligt". :)

I fredags beställde jag nya sängar till barnen, sängarna dom har nu har flera år på nacken dessutom är det "barnsängar" för lite mindre och lättare barn.
Det blev dom här.....verkar som bra kvalité och till ett bra pris :)

I går gjorde vi först Mio, där hade dom super rea (skynda er dit) det blev en ny säng till oss och en soffa till vardagsrummet där nere.
Sen var det dags för ikea, det blev garderober, byrå, förvaringsmöbler till ett av barnens rum (vi bestämde oss för att behålla alla gamla förvaringsmöbler och bara strukturera om i varje rum, så blir det nog bra) hallmöbler och lite småkrafs.
Vi beställde hemleverans av allt och det enda datumet som fanns kvar var den 28e....samma dag som vi börjar flytta in, kan man ha mer tur :))))

I helgen ska vi köpa det sista småkrafset, så som mattor, lampor mm, sen är allt klart.
Så skönt att bara kunna flytta in möblerna den 29e och allt annat redan är ihop skruvat och på plats :)

Resten av veckan ska det packas, packas, packas och packas, och ridas lite....thats it!!!!

Dukade, städade, fixade och piffade hela fredagen inför halloween festen som skulle has tillsammans med "familjen"
Började lördagen i stallet och ÄNTLIGEN satt övningen vi har jobbat med två ggr innan, jag fick massor med beröm och jag kände själv att det verkligen gick bra....härlig känsla :)

Efter en hel del stress för att hinna med allt så kom alla.
Vi hade gjort en tipsrunda.
S tog emot vid ytterdörren, upp familjevis och ledsagade dom genom alla rum.
Och vi hade verkligen ansträngt oss.
Lilltoan hade tagits över av massor med spindlar

I stora badrummet hade vi riggat med en "docka" av Jason från fredagen den 13e och en plastduk full med blod på golvet och under den la vi "bubbelplast" så när man gick på det small det....hahahaha....höll nästan på att skrämma skiten ur våra vänner :)
Vi hade hängt häxor i köket och dukat med spindelväv över hela duken.

På övervåningen satt M utklädd till Freddy kreuger från terror på elmstreet
I ett rum stod jag utklädd till hon i grudge och knyckte på nacken
I ett annat stod T utklädd som han i motorsågsmassakern
I det sista låg N utklädd till exoristen och spelade besatt

Alla blev rädda, en del mer än andra...mohahahaha.
Kvällen var lyckad.
Vi tände ljus för dom som inte längre finns med oss <3
Öppnade för tidig inflyttnings present :)
God mat, gott vin, diverse spel, massor med skratt, glada barn, nöjda vuxna och massor med kärlek <3