Har under de senaste veckorna trappat upp min adhd medicin.
En erfarenhet som både har gott och ont med sig.
Jag har på tre veckor tappat 3 kilo, gör väll inte så jätte mkt iofs, schysst och va snygg i bikinin i sommar liksom ;)
Skämt å sido, ingen fara att gå ner lite MEN när det beror på att jag tappar aptiten av tabletterna då är det värre.
Än så länge behöver jag inte vräka i mig direkt och får i mig så jag klarar mig, men så fort min rygg är ok så börjar ju crossfiten igen och då MÅSTE jag kunna äta annars kommer jag aldrig orka träna :(
Får hoppas aptiten kommer tillbaka när allt stabiliserar sig.

En annan sak som händer när jag äter medicinen är att det är tyst i hjärnan...eller tankarna kommer långsammare.
Jag är van att det studsar på rätt bra med tankar där uppe, nu är allt klarare, lugnare, jag kommer ihåg saker, jag kan fokusera på en sak i taget och människor utan adhd kan hänga med i mitt "tempo" :)
Så på det stora hela fungerar det bra med medincinen.

För S däremot fungerar det inte alls med medicinen, hon blir deprimerad, låg och ledsen när hon tar den, har provat en annan men den hade samma effekt så vi slutade med den efter bara tre dagar, längre än så stod varken hon eller jag ut.
Frågan är vad vi gör nu..?!
Personligen tycker jag hon kan vara utan medicinen och att skolan kanske kunde anstränger sig lite mer.....vilket aldrig kommer hända i den skolan hon går i nu, och då har vi ändå suttit i möte efter möte, erbjudit personalen gratis utbildning osv osv men det händer absolut INGENTING!!!
Men det är bara tre månader kvar i den skolan sen börjar hon i en ny skola, som dessutom är kända för att hjälpa barn med särskilda behov på ett mycket bra och proffesionellt sätt, dessutom verkar dom ständigt utbilda sina anställda inom området :)
Tur också att hon har, iom flytten, hamnat hos världens bästa adhd-läkare.

Skolan, läkaren, familjen och S, vilket dreamteam vi kommer bli, tillsammans löser vi allt :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Brevet till dig Du har blockat mig vilket jag tycker är både fånigt och tråkigt. Och ärligt talat, varför? Jag är inget hot mot Varken dig eller henne? Hur som, jag ville skriva till dig om oss.  När jag fick cancer för snart 2 år sedan rensa...

En operation, flera komplikationer,viktuppgång, ett knöligt bröst och ett lymfödem senare, är jag tillbaks. Eller tillbaks och tillbaks. Det går långsamt framåt, alldeles för långsamt för att passa mig. Jag tränar så gott det går och har nu börjat ...

14 juli och jag åker till sös för att få ett besked. Spänd som en fiolsträng blir jag och min fina vännina satta i varsin stol i läkarens rum. Läkaren öppnar med; jag har tråkiga nyheter... Jag kan knappt andas och det känns som rummet snurrar,...

Efter en helt fantastisk vecka i Italien damp det ner ett brev från bröstcentrum i Stockholm.Två veckor innan Italienresan är jag på den årliga mammografin och nu vill man att jag kommer på ett återbesök. Måndag den 4 juli är jag på återbesök för en ...

Inte skrivit på en evighet men allt rullar på i en väldans fart. Jobb, tonårs barn, träning och ev ett lägenhetsbyte på gång. Eller rättare sagt två ev byten, en 2a i samma område jag bor i nu eller en 3a i ett område en bit härifrån, står i valet ...