Efter en natt med två småttingar i sängen, en sovandes i mitt ansikte (? Varför?) och en annan sovandes och snuttandes nästan överallt på mig, är jag rätt så trött.
Halv sex i morse tyckte prinsessan att jag hade sovit färdigt.
Som att ha småbarn igen ;)

vi "dör" sötdöden här hemma idag <3

Jag hade raderat bilderna jag tog innan jag började med crossfit :(
Ville ha före och efter bilder, mest för mig själv men också för att visa vad träning gör med kroppen och nu menar jag INTE smal, snygg eller rutor på magen, utan jag menar, stark, frisk och i mitt fall rak istället för sned.
Jag har kommit en bit på vägen, kroppen var betydligt mkt snedare när jag började, tro mig.
De enda korten jag har är foton från ngr veckor sedan.
Fortsätter jag med den här träningen kommer jag garanterat bli ännu rakare och starkare :)

Envis förkylning det här (ellervaddetnuär)
Nu vill jag bli frisk...saknar träningsvärken, "pulsen", människorna och ja, jag saknar tom burpeesarna ;)

Manusskrivande halva dagen, och det är nästan färdigt, skriver det sista i morgon sen gäller det att nöta för att sen göra färdigt det i PowerPoint.
Något pirrigt i magen nu kan jag säga, men kul som attans ska det bli :))

Gammal arbetskamrat/vännina numera granne kom på besök, förtroliga samtal om ditten och datten, kaffe och sol a medans tjejerna badade.
En skön em Mao :))

Till er som hatar, hur orkar ni?
Och vad är det som får er att tro att det här är landet är till för bara dom med blont hår och blåa ögon?
Att "ni" skulle ha mer rätt att bo här än en Mohammed eller en Juan?
Eller att det är ok att trycka upp rasist i ansiktet på en ljus för att den säger ifrån till en mörk?
Eller att kalla alla blonda med blåa ögon i det här landet för jävla svennar?
Inget av det är ok, fattar ni?

Jag är uppvuxen i en mångkulturell förort.
Varje år hade vi i vår förort en internationell fest, där alla kontinenter blev en, doften av olika maträtter spred sig, uppträdanden från olika kulturer visades upp och ALLA var där, ingen hatade.
Rakt över gatan bodde en eritreansk familj, vi umgicks ofta, njöt av varandras sällskap och av våra olikheter utan att hata.
När min mamma bytte lägenhet med en familj från Afrika hjälptes alla åt att flytta båda lägenheterna under glada tillrop och skratt och utan hat.
Min närmsta granne var en blond pojke med fräknar, han och jag turades om att komma över till varandra tidiga lördags mornar och tvinga våra föräldrar att laga frukost åt oss, utan hat (fast ibland under vilda protester från våra föräldrar;)
Under mina ungdomsår hängde jag med människor från alla kulturer, alla lika roliga, alla lika härliga oavsett om dom hette Raul eller Susanne.

Nej, varken min barndom eller mitt liv har varit kantad av guld.
Jag har haft pojkvänner från olika delar av världen och dom som har betett sig som arslen har varit både ljusa och mörka, i en jämn fördelning.
Jag har träffat på många elak, dumma och taskiga människor i mitt liv.
En del har hetat Gustavsson, andra Mostafa.
Jag gör ingen skillnad, för det finns ingen.

Avslutningsvis;
Till er som kommer hit från något annat land-uppför er väl, följ lagen och var snälla mot dom som redan bor här.
Till er som redan är bosatt här- uppför er väl, följ lagen och var snälla mot dom som kommer hit.
Svårare än så behöver det faktiskt inte vara ?

I snart två veckor har jag proppat i mig alldeles för mkt onyttigheter, unnat mig de luxe.
Socker typ varje dag, mer rosé än normalt och en hel del bröd....INTE ok!
På vågen syns ingenting....MEN insidan av kroppen mår nog inget vidare av allt socker, vin och vitt gift.
Skärpning tack!!

Fast jag får väll skylla lite på den här märkliga sjukan jag drabbats av.
Snorig, fast inte hela tiden (?) ont i halsen, till och från (?) och svullna och ömma körtlar?
Och inte vågar jag träna förens det har gått över, M hade ju samma och blev assjuk efter ett pass på boxen, han är inne på vecka tre....det vill jag verkligen INTE!!!
Avvaktar till helgen och hoppas jag kan träna då.....saknar och längtar till boxen :(

I dag ska det sista på manuset skrivas klart och sen tänker jag unna mig lite tid i solstolen....snart e ju hösten här!

Så var den äntligen/tyvärr här, dagen då S börjar fyran i ny skola och T börjar sexan....sexan, hur stor är hon liksom!!?
S har haft blandade känslor inför skolstarten, spännande, roligt, läskigt och motvilja.
Hon fick Ts gamla lärare och började i samma klass som en tjej från hennes gamla fotbollslag...lyckat Mao :)
Hon har babblat om skolan hela em, om hur roligt det var, vad dom gjorde mm...
Pratade med skolsyrran om S svårigheter och utefter vad hon sa är dom mer än kunniga inom området, men det visste jag ju redan....
Det kommer bli bra det här :)

T var också sprudlande glad och hade mkt att berätta, att börja sexan är stort :)

Tjejerna firar med en film jag försöker suga i mig de sista solstrålarna denna sommar.....

Tjing, tjing!!