Jag har ju funderat längre kring det här med att föreläsa.
Har ju en idé kring upplägget och innehållet.
Till en början har jag ju fått en förfrågan om att föreläsa tillsammans med ett gäng andra föreläsare, där varje föreläsare får 15 minuter var. Det har jag nu tackat ja till.
Sen har jag ju kontaktat olika adhd föreningar om att föreläsa själv om hur det är att vara mamma med adhd och ha barn med adhd osv.
Häromdagen kom det ett mail från en av dessa adhd föreningar om att dom gärna vill att jag kommer och föreläser för deras föräldrar.
Inte helt klart än MEN Så jävla coolt, spännande, roligt och jätte läskigt!


Eftersom jag är ledig idag satte jag mig för att börja skriva lite på ett manus till den "korta" föreläsningen på 15 minuter.
Och ner på pappret kom......ingenting.....efter 15 minuters stirrande bestämde jag mig för att hämta lite inspiration på nätet och då släppte det lite.
Plitade ner ca 5 minuter och det får väll ändå räknas som rätt så bra jobbat :)
I kväll ska jag på föreläsning och förhoppningsvis kan jag få lite idéer och tips därifrån.
För just nu känns det som att jag kommer behöva ha en hel del inspiration och tid för att kunna fylla en hel timme (hjälp)
Men jag vet att jag grejar det, har ju allt färdigt i huvet, ska bara ner på ett papper, struktureras och fördelas på ett bra, roligt och seriöst sätt.
Önska mig lycka till :)

Snurrig vecka.
S sjuk
M sjuk
Parkour, träning och fotboll.
Jag har som tur var varit ledig måndag, tisdag och idag.
I dag ska jag passa på att ta lite prover som behövs inför eventuell adhd medicinering.
Känner mig fö inte sugen på att ens prova medicin längre.
Men jag ska träffa min läkare en gång till och prata om saken, vi får se.
Hittills så har min adhd bara tagit mig framåt och uppåt.
Fick ett positivt besked gällande föreläsningar på diverse adhd anknutna föreningar.
Läskigt, spännande och roligt :)
Framåt och uppåt!!!!

Blir ingen utomlandsresa för mig i år, dels för att jag inte har råd, dels för att jobbet fortfarande är osäkert och dels för att det är grabbarnas tur att åka så de pengarna som finns till sånt går till deras resa.
Men det blir en hel del annat att se fram emot.

Har fått en massa presentkort av diverse människor och nu har vi bokat det här i maj......

Zombie Escape i Örebro. (Barnsligt kanske, men kul och läskigt som fan)
2-4 personer som laddas med ett vapen och två ficklampor, sedan ska man ta sig igenom en industrilokal som går både under jord och högt upp, hitta motgiftet och rädda världen. Lokalen är full av zombier och letar man ordentligt hittar man fler vapen.
Det håller på i 60-100 minuter och om ingen zombie har lyckats slita av en bandet man har runt magen när allt är slut har man lyckas överleva utan att blivit smittad.
Jag tänker döda fett med zombies och rädda världen......men jag lär ju kissa innan ;)

Efter det ska vi "göra" Örebro, äta middag och kanske ta någon drink eller två :)
Sen ska vi njuta av det här.......

Verkligen något att se fram emot :)
Och har jag jobbet kvar blir det ett litet ridläger för mig och T i sommar :)))

Nu ska jag väcka en halvsjuk trollunge och äta mysfrukost med henne, sen ska här tränas.
Har blivit utmanad gånger två sen blir det ett tabatapass också.
Challange 1 så många burpees man orkar på 10 minuter (hatälskar burpees)
Challange 2 ser ut så här.....

Kom igen anta utmaningen du med :)))

Dom diskuterar jämställdheten hos barn på morgonfyran.
Hur vi vuxna inte tillåter flickor att vara arga, synas, ta plats.
Hur vi vuxna är med tillåtande när pojkar är arga, syns och tar plats.
Att flickor ska vara tysta, snälla och söta.
Att flickor inte får vara som pojkar.
Vilka förväntningar vi som vuxna har på pojkar respektive flickor.
Att pojkar inte får agera som flickor och tvärt om.
Att vi vuxna använder fraser som att flickor måste få vara flickor och pojkar är pojkar.
Jag har säkert använt fraserna ngr ggr i mitt liv själv....
Sen kom Hon
Hon som har lärt mig att flickor får vara precis som dom vill och att pojkar får vara som dom vill.
Att flickor kan och får vara arga, synas och ta plats
Mitt underbara barn <3

Det bor änglar i vårt hus
Änglar som ger trygghet och får mig lugn
Känns som jag äntligen hittat HEM

Helgen har varit fantastisk på alla sätt och vis.
I lördags njöt vi av en frukost framför morgon fyran i ett hus som badade i solsken :)

Jag blev skjutsad till stallet och blev inte allt för glad när jag blev tilldelad samma häst som förra veckan (då var jag ju helt knäckt om ni kommer ihåg)
Vår ridlärare har slutat och vi fick en av ägarna som instruktör, (och då menar jag inte häxan surtant;)
Hon var fantastisk, gav oss tid, krävde ingenting, uppmuntrade och vägledde. Resultatet var underbart, alla hästar gick i form och alla ryttare var saliga efter lektionen.
Vi prisade henne ordentligt och håller nu alla tummar för att det blir hon som ersätter vår gamla ridlärare för alltid.

I dag har vi skottat av lite runt och över poolen, inge bra om för mkt vatten rinner ner där nu när det (förhoppningsvis) börjar töa.
Vi fortsatte sen med att rensa friggan, slängde en massa och ställde iordning.
Storhandlade, tvättade bilen, lagade mat och hängde tvätt.
Nu förtjänar vi en helkväll i soffan framför tvn i vårt underbara hus :)

Ni har säkert läst om det.
Ordningsvakten som dunkade nioåringens huvud i golvet.
Jag trodde först det var ett skämt.
En ordningsvakt.......en vakt som ska skapa ordning, Inte en man som ska ge sig på en försvarslös nioåring som bara har sin röst som vapen.

Enligt vittnen på plats förstod inte pojkarna så bra svenska och kunde därför inte kommunicera med vakterna.
Vidare sägs det att det började som en dialog men eskalerade då en av vakterna tog tag i den minsta pojken.
Pojken försökte ta sig loss, vakten svarade med att kasta ner pojken i golvet och sätta sig på honom.
Vakten håller för pojkens mun och näsa.
Pojken kippar efter luft, gråter, får panik och försöker ta sig loss.
Då hårdnar greppet och vakten dunkar pojkens huvud i golvet så det ekar i väntsalen.

Pojken är nio år.
Våra yngsta barn är nio år.
Tanken är svindlande.
I går uppgav polisen att man lägger ner utredningen.
Under natten har det kommit en flera tusen anmälningar och nu tar polisen upp utredningen igen.


Häromdagen tittade jag på Malou efter tio.
En ung tjejs berättelse om hur hon på ett brutalt och vidrigt sätt blev sexuellt utnyttjad av sin styvfar.
I flera år pågick övergreppen.
Han våldtog henne, tvingade henne att spy och att sedan äta upp sin egen spya.
Hon var modig och berättade, sökte hjälp när hon som mest behövde den....
Hos sin mamma
Hos polisen
Hos lärarna
Hos socialtjänsten
Alla visste, men ingen gjorde något.....
Till slut bestämde hon sig för att ta sitt liv men innan ville hon göra ett sista försök hos polisen
Då fick hon hjälp......
Flera år försent...

I dag är hon mamma själv
Hon lider av posttraumatisk stress
Kan knappt äta eller sova
Hennes förövare har avtjänat sitt straff och bor i samma stad som henne och hon möter honom ibland
Han är fri medan hon är för evigt fängslad

Jag mår illa
Känner mig rädd, arg och ledsen över maktmissbruket och över vuxenvärldens svek.
Hur kan det hända?

Bidde ledig idag, alla sjuka.
Jag ägnar dagen åt att fila på "manus" till föreläsningen och jag skulle lätt kunna fylla dom två timmarna föreläsningen pågår själv, tyvärr får jag ca 10 minuter då det är två andra föräldrar och en föreläsare från adhd center som också ska ha föreläsningstid.
Har mailat min kontakt på adhd center för (såklart) hade jag glömt namnet på kontakten på Attention, så fort jag får det ska jag höra av mig till Attention.
Känner mig sjukt peppad och taggad inför det här, och att få ihop material är ju verkligen inte ett problem :)
Nu återstår bara att sälja in mig själv :)

Tjing, tjing!!

Dag två på adhd center, barngrupp parallellt med föräldragrupp för syskon till barn med adhd.
Barnen lika nöjda och glada denna gång.
De gillar att träffa andra barn i samma situation.
Jag gillar att träffa föräldrar i samma situation.
Igenkännings faktorn är hög.
Tårar, skratt och samhörighet.

I dag var vi och en annan familj lite tidiga.
Barnen gick in till sitt direkt och ritade lite i väntan på dom andra.
Jag och en annan mamma tog en kopp kaffe och pratade lite med vår psykolog som helt plötsligt ber mig att följa med in i köket.
Där frågar hon mig om jag vill vara med och föreläsa....om adhd....om hur det är att vara mamma med adhd och ha ett barn med adhd.
Jag kunde knappt hålla mig från att skrika JAAAAAA!!!!
Jag har ända sedan TV4-grejen haft en vision om att på något sätt arbeta med adhd frågor...typ föreläsa....om hur det är att vara mamma med adhd och ha ett barn med adhd......

I bland undrar jag om universum hjälper till lite på traven med vissa saker :)