Ni har säkert läst om det.
Ordningsvakten som dunkade nioåringens huvud i golvet.
Jag trodde först det var ett skämt.
En ordningsvakt.......en vakt som ska skapa ordning, Inte en man som ska ge sig på en försvarslös nioåring som bara har sin röst som vapen.

Enligt vittnen på plats förstod inte pojkarna så bra svenska och kunde därför inte kommunicera med vakterna.
Vidare sägs det att det började som en dialog men eskalerade då en av vakterna tog tag i den minsta pojken.
Pojken försökte ta sig loss, vakten svarade med att kasta ner pojken i golvet och sätta sig på honom.
Vakten håller för pojkens mun och näsa.
Pojken kippar efter luft, gråter, får panik och försöker ta sig loss.
Då hårdnar greppet och vakten dunkar pojkens huvud i golvet så det ekar i väntsalen.

Pojken är nio år.
Våra yngsta barn är nio år.
Tanken är svindlande.
I går uppgav polisen att man lägger ner utredningen.
Under natten har det kommit en flera tusen anmälningar och nu tar polisen upp utredningen igen.


Häromdagen tittade jag på Malou efter tio.
En ung tjejs berättelse om hur hon på ett brutalt och vidrigt sätt blev sexuellt utnyttjad av sin styvfar.
I flera år pågick övergreppen.
Han våldtog henne, tvingade henne att spy och att sedan äta upp sin egen spya.
Hon var modig och berättade, sökte hjälp när hon som mest behövde den....
Hos sin mamma
Hos polisen
Hos lärarna
Hos socialtjänsten
Alla visste, men ingen gjorde något.....
Till slut bestämde hon sig för att ta sitt liv men innan ville hon göra ett sista försök hos polisen
Då fick hon hjälp......
Flera år försent...

I dag är hon mamma själv
Hon lider av posttraumatisk stress
Kan knappt äta eller sova
Hennes förövare har avtjänat sitt straff och bor i samma stad som henne och hon möter honom ibland
Han är fri medan hon är för evigt fängslad

Jag mår illa
Känner mig rädd, arg och ledsen över maktmissbruket och över vuxenvärldens svek.
Hur kan det hända?

Bidde ledig idag, alla sjuka.
Jag ägnar dagen åt att fila på "manus" till föreläsningen och jag skulle lätt kunna fylla dom två timmarna föreläsningen pågår själv, tyvärr får jag ca 10 minuter då det är två andra föräldrar och en föreläsare från adhd center som också ska ha föreläsningstid.
Har mailat min kontakt på adhd center för (såklart) hade jag glömt namnet på kontakten på Attention, så fort jag får det ska jag höra av mig till Attention.
Känner mig sjukt peppad och taggad inför det här, och att få ihop material är ju verkligen inte ett problem :)
Nu återstår bara att sälja in mig själv :)

Tjing, tjing!!

Dag två på adhd center, barngrupp parallellt med föräldragrupp för syskon till barn med adhd.
Barnen lika nöjda och glada denna gång.
De gillar att träffa andra barn i samma situation.
Jag gillar att träffa föräldrar i samma situation.
Igenkännings faktorn är hög.
Tårar, skratt och samhörighet.

I dag var vi och en annan familj lite tidiga.
Barnen gick in till sitt direkt och ritade lite i väntan på dom andra.
Jag och en annan mamma tog en kopp kaffe och pratade lite med vår psykolog som helt plötsligt ber mig att följa med in i köket.
Där frågar hon mig om jag vill vara med och föreläsa....om adhd....om hur det är att vara mamma med adhd och ha ett barn med adhd.
Jag kunde knappt hålla mig från att skrika JAAAAAA!!!!
Jag har ända sedan TV4-grejen haft en vision om att på något sätt arbeta med adhd frågor...typ föreläsa....om hur det är att vara mamma med adhd och ha ett barn med adhd......

I bland undrar jag om universum hjälper till lite på traven med vissa saker :)

Jaha, här sitter jag och väntar på ett barn......alla andra är sjuka.
Man känner sig mer som barnvakt än som dagmamma.....
Det till trots blir det pulkaåkning hela fm, pannkakor till lunch sen är dagen slut, barnet går hem och jag åker hem och plockar och fixar hemma.
Vid fyra drar jag till stallet och rider en ersättartimme, tyvärr är det häxan surtant som har lektionen så det blir till att bita ihop.....eller inte....spännande ;)
Resten av veckan är det förutom jobb fokus på träning, bra mat och många kramar med min fina man <3
Sen MÅSTE jag ta mig till en vårdcentral och ta alla prover inför adhd medicineringen.
Helgen är ett oskrivet blad förutom Ms crossfit och min ridning....skönt!!
Hur ser er vecka ut?

Btw......vill ha vår NU!

I går var det mellotime, och som vanligt röstar alla åt helvetes fel ;)
Barnen åt världens suraste godis och blev blå om tungan.
Alla tre somnade i soffan innan mello var slut, vi fick leda upp dom i sängen precis som kvällen innan.
Sen somnade vi 10 minuter in i filmen vi skulle kolla på när vi lagt kidsen......trötta familjen!

Älskar söndagar.
Då har vi inget inplanerat och ingen har någon aktivitet.
För det mesta innebär det sovmorgon till iaf nio...(skönt).
Sen en smarrig frukost med nybakat bröd och yoghurt (mums)
Skrota runt i pyjamasen en stund.
Och dagar som denna, när solen skiner försöker vi vara ute en stund....
Det blev en skogs promenad tills vi hittade en backe att åka pulka och plastsäck i.
Tog med kameran ut och lekte lite, har fortfarande inte lärt mig den än, men det blev fina bilder ändå tycker jag :)
Varsågoda......

Denna veckan går inte till historien som den jobbigaste, inte yrkesmässigt iaf.
Jag blev ledig i måndags, tisdag och onsdag hade jag vikarie, torsdag jobbade jag 9-12 och i dag skulle jag arbetat till 16 men sjuka barn blev hämtade tolv så 9-12 även idag.
Lyxvecka kan man lätt säga.
Skulle absolut inte ha några problem med att jobba så här lite men ändå tjäna detsamma.......inga problem alls faktiskt.
Under ett år i mitt liv, precis innan jag blev egen, "fick" jag ett år "ledigt" med lön (övertalig) och först trodde jag att det skulle bli långtråkigt och deprimerande.
Icke, det blev precis tvärtom, jag hade helt plötsligt massor att göra, träna, luncha, städa (har aldrig varit så rent hemma), kvalitetstid med familj, vänner och släktingar och annat som inte riktigt hinns med annars.
Jag var pigg, glad och rätt så vältränad :)
Så när folk säger att dom skulle fortsätta arbeta om dom blev miljonärer så tänker jag.......neeeeeeej, inte jag, jag skulle göra allt jag inte hinner och träffa alla jag inte hinner träffa, resa, träna, kvalitetstid med nära och kära.....ja, allt det jag gjorde under mitt lediga år....

Så om någon rik läsare känner sig sugen på att donera lite pengar tar jag tacksamt emot ;)

I morse när vi, jag och tre trötta barn, klev på bussen hälsades vi av en glad och positiv busschaufför som glatt sa godmorgon och hej till varje resenär.
Efter några stopp klev en stor, bullrig, bitter och arg man på.
Han började prata med busschauffören. Han öppnade med att säga; du är väll inte muslim...för alla muslimer är ju terrorister (?)
Sen fortsatte han att gnällde över att bussen innan var sen, att han hade ett dåligt jobb med en dålig lön mm mm och att allt som hände honom och Sverige (?) var muslimernas fel och varför släpper vi in så många i vårt lilla land när det finns andra länder som är större (?)
Jag beundrar denna busschaufför som behöll lugnet och sakligt och med glimten i ögat satte denna stora, bullriga, bittre och arga man på plats och förmodligen utan att han märkte det ens.
Jag satt där och skämdes, skämdes över att jag inte sa nåt och skämdes över att den bittra och arga mannen fick representera Sverige. Jag skämdes över att vara Svensk.
Jag ville skrika att jorden är rund och det finns inga riktiga gränser förutom dom vi har satt dit själva.
Att han borde ta tag i sitt bittra liv, ta lite jävla ansvar och sluta skylla på andra.
Att han är en skam för Sverige och borde hålla sin käft.
Nästa gång ska jag inte vara så jävla feg, nästa gång ska jag säga ifrån, även om jag har tre trötta barn med mig, jag LOVAR!!!

Hittills har vi gemensamt åkt bil till Kärrtorp och sedan har alla utgått därifrån varje morgon.
I morgon bitti åker vi buss och alla barn ska kliva av på olika stationer....gäller att hålla tungan rätt i mun i morgon....fokus, fokus!!

I går var jag, T och N på adhd center, Samtalsgrupp för syskon till barn med adhd.
Vi blev uppdelade i 2 grupper, en för barnen och en för oss föräldrar tillsammans med en psykolog per grupp.
Eftersom vi inte var så många blev det mer som terapi än nåt annat.
Så skönt att känna samhörighet och förtroende för människor så omedelbart.
Dessutom kändes det som barnen upplevde precis detsamma, dom babblade och berättade hur kul och bra dom tyckte det var, och det var ju för deras skull vi var där så det kändes toppen :)
Adhdcenter e bäst :)

Apropå adhd så träffar jag min nya adhd läkare idag, vi ska diskutera medicin......sen får vi se.....
Fortsättning följer......