Mitt underbara barn
Mitt vackra, kloka och unika barn
Min älskade trollunge mår inget vidare
Det skär i mamma hjärtat och gör ont, känner mig maktlös
Hon slutade med medicinen i somras för att ångesten när den gick ur kroppen var alldeles för svår att hantera, hon mådde för dåligt helt enkelt.
Efter samtal från hennes lärare och en fritidsledare så är skillnaden på henne nu, utan medecin och henne förr, med medecin jätte stor.
Svårast är det i de sociala situationerna, missförstånd, konflikter och bråk.
Detta ger henne ångest och dålig självkänsla.
Hon känner sig värdelös, taskig, elak och dum.
Jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och gråta för att mitt fantastiska barn lider så, radera alla bråk, konflikter från hennes hjärna och skydda henne från lidandet.
Men....jag måste slåss för henne, försöka lyfta och förstärka henne och hennes självkänsla och erkänna att jag inte klarar det själv.

Kontaktar skolan som enligt skolinspektionen inte behöver ha en kurator för att skolan inte har högstadium...????!
Ringer bup som hänvisar till skolan och kuratorn......som inte finns!!??
Mellan två stolar.......VÄGRAR TOLERERA DET!!!!!
Efter några dagars mail kontakt med skolan, som erbjuder skolsköterskan som samtals terapeut (?) och efter ett antal tjat samtal till bup slår det mig.....vi flyttar, vi byter kommun om några dagar.
Hittar kommunens motsvarighet till bup och på fem minuter har vi tilldelats en psykolog som ringer mig för att avtala en tid.
Jag diggar min nya kommun, Sthlms stad kan slänga sig i väggen!
Mitt underbara, vackra, kloka, roliga och unika barn får snart hjälp och fram tills dess ska jag överösa henne med kärlek <3

En rolig och lyckad ridlektion på sötaste Ossi styrde vi kosan mot kungens kurva och köpte alla julklappar till barnen (check på den liksom:)
Köpte dessutom ljudsystem till nedre delen av huset, dvs kök, vardagsrum, vårt sovrum och badrummet.
Man styr musiken från paddan eller telefonen till alla rum eller till bara till det rummet man vill ha musiken i, ascoolt och faktiskt inte speciellt dyrt :)

Hamnade i kö på vägen hem så det fick bli en taxi och lite försenad ankomst till vårt själsfrändes par.
Dom bjöd på god thaigryta, chokladmousse med portvin (ruskigt god kombo fö) skratt, tårar, spel, fina samtal och planering av kommande semester ihop :)
Jag är så jävla glad att vi åkte den där segelturen och fann varandra där på båten, jag känner mig så hemma, så avslappnad och så självklar i deras sällskap, de känns som vi känt varandra i en evighet.
Och nu när vi snart bor på gångavstånd till varandra kan vi ses mer spontan och framför allt oftare, tjoho!!! :)

Det blev ovanligt sent, taxin stannade halv fyra (wtf) utanför vår gård och vi stupade omedelbart i säng....zzzzzz
I dag har det varit lite segt men vi har än lyckats packa en hel del och medan M var på fotbollsträning tog jag några tag med dammsugaren här hemma, nu kommer snart M hem med thaimat och sen blir det film....

Tjing, tjing!!!!

Och idag bestämmde vi oss för att bara ängna oss åt roliga och trevliga saker :)
Först på listan är ridning :)
Efter det ska vi handla lite julklappar
Sen tar vi bussen till våra härliga vänner, där kommer det bjudas på god mat, gott vin och många skratt <3

I morgon är det packa som gäller och där med basta!!!!

Trevlig lördag på er alles :)

Segaste förkylningen någonsin.
Det var en vecka sen jag blev sjuk och det ger sig liksom aldrig.
Hoppas bara jag är bättre om en vecka när vi flyttar!

Ibland undrar jag om min kropps/ansikts fixering jag hade förut kanske hade något med människorna omkring mig just då att göra?
Jag menar inte att det var deras fel, utan mer att jag lät mig påverkas av deras kroppsfixering, för visst påverkas man av andra.
Nu för tiden omger jag mig av människor som för det mesta är nöjda, och/eller inte pratar om deras kroppar eller ansikten på ett dåligt sätt, eller rättare sagt inte alls.
Det och en aningens mognad gissar jag har gjort att jag knappt tänker på det.
Förut ville jag operera om halva mig, nu skulle jag aldrig i livet lägga pengar på nåt sånt.
Jag skulle nog inte säga att jag tycker jag är snyggast i världen men jag är relativt nöjd och väljer att fokuserar på andra saker i livet.
Känns viktigare att vi har det bra hela familjen, att alla är friska och glada liksom.

En annan sak som blivit bättre är mitt dåliga förhållande till mat, tror iofs det går hand i hand.
Viktväktarna, GI, LCHF mm jag har provat allt genom åren, allt för att bli smalare och "lyckligare" trodde jag.
Senaste 7 månaderna (ca) har jag ätit som jag vill (med undantag för "återfall" i bantningsträsket en vecka här och en vecka där)
tänker numera att jag inte ska banta utan mer äta nyttigt för att må bra inte för att bli ett spinko,
Också någonting jag tänker mindre och mindre på.

Samma gäller träningen, numera tränar jag för att bli stark i kroppen så jag slipper ha ont, bygga muskler bara för att se snygg ut det var länge sen jag gjorde.
Det är enormt tillfredsställande att känna så här och för varje dag som går känner jag mig mer och mer lugn, trygg och nöjd med mig, min kropp och min knopp ;)
Osäkerheten jag kände inför andra människor både utseendemässigt och mentalt är nästintill borta.
Det är skönt att åldras, för jävlar va smart man blir, eller kanske är det den dåliga synen tillsammans med tröttheten det sitter i ;))))
Thihi!


Nä, nu går ögonen i kors.....gonatt!!!!

Bara en vecka kvar sen får vi nycklarna och sen blir det till att vänta in ikea och alla möbler som ska skruvas ihop och ställas på plats.
På lördagen går flyttlasset.
Vi har lyckas charma några vänner och släktingar som kommer och hjälper till, vi blir tio starka människor, så det borde ju gå relativt fort.
Här hemma är det kartonger överallt, på vissa ställen är det snitslad bana för att ta sig fram.
Och idag efter jobbet ska jag packa det sista på övervåningen och bygga om (relativt) nya soffan som inte får plats (?)

På lördag är vi hembjudna på middag till våra härliga vänner vi lärde känna i Grekland <3
Blir ett mysigt avbrott i allt packande och fixande.
Innan middagen ska jag utföra min numera favorit sysselsättning, rida.
Det blir en bra lördag :)

På söndag har jag en special dressyr timme på ridskolan.
Samma ridlärare jag hade förut (häxan surtant ;)
Det är en timme med fokus på sitsen, spännande och i mitt fall nödvändigt eftersom jag ibland ser mer ut som en ostbåge än som en människa där uppe på hästen ;)

Men först ska här jobbas.....
Tjing, tjing!!!

Jag lånar ut min lokal till mina kollegor hur som och när som, har aldrig velat ha nåt betalt för det, känns småaktigt.
Väldigt ofta har det inte varit städat när jag kommit dagen efter, bara lite avsopat, thats it!
Har aldrig sagt nåt om saken.
När jag kom till lokalen sist var det rätt så grusigt, jag hade storstädat lokalen och sen hade mina kollegor varit där.
Jag skickade ett sms där jag skrev att jag tyckte det var grusigt och att dom gärna får lämna det som det ser ut när dom kommer.
Ett rimligt krav efter alla ggr dom lämnat utan att städa efter sig, kan man ju tycka.
I går sågs vi och den ena kollegan reser sig och går ut från sandlådan med bestämda steg och möter upp mig (kunde hon inte väntat tills jag kom in?) skäller ut mig för enligt henne var det fan inte grusigt....!!!?
Jag kände att det blev lite konstigt att hålla på att tjafsa framför barnen så jag sa bara, där ser man, sen lät jag det vara.
Jag skrev följande statusrad på Facebook
Efter en kaos morgon som toppades med en utskällning från en kollega (?) så behöver man bara en sån här kommentar från ett av dagbarnen för att må bra igen..
Barn: vilken bra dag vi haft idag.
Jag: vad snällt att du säger det, det tycker jag med.
Barn: fast det har vi varje dag med dig.

Kommentaren handlade mer om vad barnet hade sagt än att jag blivit utskälld.
I går kväll får jag ett ännu argare sms om att jag ska ge fan i att skriva ut att jag blivit utskälld för det blev jag inte....och det var inte skitigt......!!!??

Då brast det för mig.
För mig blir det rätt så småaktigt att gång på gång låna min lokal, använda halva frysen för eget bruk och dessutom fått lådvis med leksaker till sin verksamhet och sen reagera så här när jag påpekar att jag vill att man städar efter sig.
Jag skickade ett sms med information om vad jag betalar för lokalen, och att faktiskt ingen av dom, någonsin använt dammsugaren som står där.....efter 3 år, och att jag har rätt till min åsikt om grusigt precis som dom har rätt till sin.
Att jag tyckte hon tog i från tårna och kände mig påhoppad och utskälld.
Att jag var säker på att dom ventilerat det här hela dagen så om jag skriver om min upplevelse på Facebook så kan vi ju kalla det jämt.
Jag fick tillbaka att hon hade haft annat att göra än att snacka skit om mig....


I rest my case

Rida och hänga i kallt stall när man hostar, snörvlar och har huvudvärk rekommenderas inte.
Efter halva lektionen ville jag lägga mig över hästen och sova mig igenom resten

Blev filmad, inte lika kaxig efter att ha sett den filmen, det syntes att jag var sjuk kan man lugnt säga.
Sen har det hänt nåt, varje gång jag galopperar drar jag upp benen, har blivit som en grej, i går tänkte jag lång men kunde liksom inte få till det, alltid är det nåt som stökar.....skärpning!!

Nu är det inte många kartonger att packa kvar, i dag efter jobbet ger jag mig på det vi har kvar på övervåningen och i förrådet.
Men först ska det jobbas

Tjing, tjing

Ibland måste jag verkligen gnugga geniknölarna för att försöka förstå folk.
Människor på fejan lägger upp klagomål om och vad andra på fejan lägger upp eller skriver i sina statusrader......whats up with that??
Själva lägger dom upp intima, halvnakna bilder, bilder där dom är plakat fulla eller tycksyndommig statusrader osv...inget fel med det, folk gör ju som dom vill, men blir ju lite märkligt att klaga om man gör typ detsamma.....eller?
Personligen skulle jag aldrig klaga på vad andra skriver i sina statusrader, jag menar det jag skriver faller ju inte alla i smaken, och vem fan är jag att döma?

På insta har jag "vänner" som endast gillar mina bilder efter att jag precis gillat deras.....uppenbart och lite pinigt.
Gillar man en bild så gillar man en bild, behöver ju inte älska människan som tagit den för det ;)

Kanske e det jag som är trög och inte hajjar, kanske är det människors sätt att vara roliga eller nåt.....
Jag förstår dom inte iaf....

Tjing, tjing!!