Vilken härlig fredag det blev.
M var hemma så när jag kom in till lunch doftade hela hemmet Ajax och var skinande rent, han e bra min man <3
Slutade tidigt och packade in hela familjen i nya bilen och åkte till farsta C för att köpa "undisar" till barnen och passade på att äta på burger king.
Raka spåret hem, barnen lekte och jag badade mitt vanliga fredagsbad, sen kraschade vi alla framför Lets dance, barnen med chips jag och M med vino fino :)
Skönare fredag med familjen får man leta efter.

Det finns dåliga och bra egenskaper som jag ogillar eller gillar hos mig och andra.

BAJS
Hyckleri - Hjälp!
Snålhet- avskyr snåla människor och absolut ingen egenskap jag själv innehar...pust!!
Dålig social kompetens- ni vet såna där människor som inte kan tyda signaler. Retfullt!
Tidsoptimism- folk kommer för sent ständigt och jämt är nonchalanta och faktiskt otrevliga.
Otålig -man skulle säga att jag äger den här egenskapen, inget att vara stolt över direkt.
Lathet -Ursch
Gnällig - trist att lyssna på, tyvärr en av mina sämre egenskaper


PANNKAKA
Ärlighet- håller ju i längden liksom. Försöker jag att alltid vara samtidigt som jag ibland försöker att låta bli ;)
Tydlighet- blir ju lättare att förstå då ;)
Ödmjuk- jobbar jag på men jag är absolut ingen ödmjuk person men beundrar människor som är.
Tålamod- ingen egen egenskap men det är ju en dygd :)
Företagssam - är jag och jag gillar det hos både mig själv och hos andra.
Humor- :)
Snäll och omtänksam - nej jag är inte snäll och omtänksam jämt, men faktiskt mer ofta än vad folk tror och alltid mot människor jag genuint gillar. Också en egenskap jag värderar högt.

Här var bara några, det finns så klart fler.
Vilka dåliga respektive bra egenskaper har du???

En del människor måste hävda sig och försöka verka bra, duktiga och snälla, vill gärna framstå som de bättre i en konflikt.
Verkar helt ovetandes och oförståendes....mhmmmm...pinsamt att tro om andra människor att dom är så dumma i huvet att dom inte ser skillnaden...suck!

Hur som helst, veckan har varit intensiv och LÅNG, och jag har känt mig stundtals låg.
Nu kommer helgen med flashdance ÄNTLIGEN, middag på grekkrog MUMS, sovmorgon SKÖNT, träning ÅHH HEJ och mys med barnen KÄRLEK
Lovely!!!

Hittade den här bloggen, fighting spirit, Madelinn personlig tränare
Det här inlägget säger allt;


"Det har faktiskt gått till en gräns nu. Bägaren har runnit över, båtten är nådd. YTLIGHETEN. Nu tänker i alla fall jag som tränare, idrottare och människa slänga näven i bordet och skrika SLUTA!!!! Vad är det som har hänt med oss människor och det här ständiga bekräftelsebehovet?? Jag förstår det inte och jag ogillar det starkt. Självklart förstår jag att varje människa behöver bli sedd, omtyckt, osv men när slutade vi prata med varandra och när började detta stiga oss åt huvudet och basuneras ut via sociala medier i en ständig ström?

VARJE dag dyker de upp där på instagram, facebook, i bloggar som jag tidigare kikade in på då och då för inspiration och nyfikenhet. Det är magrutor som ska visas, biceps som ska flexas och näst intill nakna kroppar som ska exponeras för x antal likes. Och jag undrar varför? Särskilt alla ni som precis som jag jobbar med träning och hälsa. Att skriva ?god morgon sexpack? och lägga upp en bild på sin spända mage på facebook får mig inte bara att må fysiskt illa utan mest bli förbannad och irriterad över hur DE kan vara så dumma och framför allt oansvariga? Vet dom hur många följare dom har på sin sida? Hur många som har just dom som förebild? Som tror att lyckan sitter i det där sexpacket?? (Att det sk sexpacket är något vi alla har välsignats med men få av oss har synligt då det är mer än normalt att det döljs av skinn och fett, som sig bör, är en helt annan historia). Detta gör mig så ledsen. Att människor som ska utstråla hälsa och sundhet propsar på att lägga ut den ena bilden efter den andra på olika vältrimmade kroppsdelar, mat som i bästa fall skulle räcka för en 3-årings aptit och tagga sina bilder med #aldrigvila och #strongisthenewskinny.

Vet ni hur många tjejer (ja det är fram för allt tjejer som jag upplever det här hos) som jag träffar varje vecka som mår otroligt dåligt för sina kroppar? Många, alldeles för många. Otroligt begåvade, smarta, vackra, ambitiösa tjejer som dessvärre har fått för sig att lyckan sitter i ett sexpack. Eller att aldrig vila. Eller att äta så lite som möjligt. Tro mig ? dom är allt annat än lyckliga. Många äter antidepressiva tabletter, många har eller har haft olika typer av ätstörningar. Många är i princip livrädda för att gå in på ett gym för dom känner sig så pass obekväma med sig själva och sina kroppar att gå in dit inte ens är ett alternativ. Sorgligt?

Så vad kan man då göra? Dom här orden kommer nog inte räcka, inte ens om jag skriver att ni alla är fantastiska, att era kroppar är så mycket mer värda och att livet är alldeles för kort för att slösas bort på att inte njuta av mat, vänner, familj och allt annat livet har att erbjuda. Men om det här når fram till EN person är det värt det. EN person som kanske kastar LCHF-boken i soporna och tar bort sina sk ?vänner? på facebook som inte gör annat än att hetsar om hur brutalt dagens träningspass varit. EN person som kanske vågar sig till ett av mina träningspass där vi kör för att det är roligt, där man får vara som man är, där man får misslyckas, där inget spelar roll mer än att man är med och leker, skrattar ? HAR KUL. Då har det här lilla faktiskt gjort skillnad och varit ovärdeligt?

Jag tror verkligen på att det finns en träningsform som passar alla. Om det är klättra i berg, ta långpromenader, cykla, yoga, dansa tango eller boxas spelar ingen roll. Det viktiga är att man gillar det man gör och gör det med hjärtat.
Jag tror inte heller på några mirakeldieter, jag tror på att äta riktig, hemlagad mat på goda, näringsrika råvaror. Alltid lagad med kärlek.
Jag tror också på gemenskap, att vi alla behöver omtanke, kärlek och uppmärksamhet. Och jag tror att den bekräftelsen kommer till oss när vi minst anar det från en vän, en förbipasserande på gatan, en fotbollstränare, han i kassan på Ica eller en syster. Jag tror inte på att jaga den hysteriskt via sociala medier eller andra forum där den skapar mer stress, ångest och ouppnåliga ideal.

Missförstå mig rätt, jag ser gärna bilder på instagram där glada, starka personligheter gör sin bästa hulken-pose i grupp efter ett svettigt träningspass och jag testar gärna din hemgjorda müsli eller äppelpaj du lagt ut på bloggen ? gränsen är hårfin. Men för mig syns det ganska tydligt vad som är gjort med glimten i ögat, vad som är gjort av genuin stolthet och styrka, vad som är gjort med kärlek. Och för mig är det var allt det här handlar om, kärlek eller bristen på kärlek. Kan vi ändra på den här trenden och låta kärlek dominera?"

Jag kommer utan tvekan följa hennes blogg, sund tjej med sunda värderingar :)
Följ henne du med :)

I dag fokuserar jag på bra saker som att jag kan fortsätta rida, som att mitt andra knä har varit bra länge nu.
Som att min familj är frisk och som att vi får hämta nya bilen idag.
Som att jag ska baka goda kanelbullar i eftermiddag, som att min kvarskatt sjunker för varje år som går.
Som att vi ska vara två härliga veckor i Grekland i sommar, och som att vi gick upp extra tidigt i morse så hela familjen hann äta frukost tillsammans.

Nu ska jag njuta av en till kopp kaffe, livet är ok ändå!

För ungefär 25 år sedan hade jag en dröm om att ta mitt dansande till en ny nivå, var på gång men ödet ville annorlunda och mitt vänstra knä satte stopp för den drömmen.
Nu 25 år senare drömde jag om att börja dansa igen, absolut inte på nåt proffsigt sätt utan mer få tillbaka och känna glädjen jag känner när jag dansar, det satte mitt högra knä stopp för.
Men jag gjorde ett försökt och det höll en hel termin, glädjen fanns där så mycket så tom rädslan för att det högra knät skulle dras ur led till slut inte fanns, släppte liksom garden och vågade ta ut steg och njuta av dansen, då smällde det till.
Nu har jag två skadade knän och en sorg över att jag nu på riktigt måste ge upp drömmen om glädjen som dansen ger mig...
Jag är så ledsen :(

Det är inte svårare än att en del, speciellt flickor/kvinnor har knän som hoppar ur led och tillbaka.
Det brukar börja i tonåren, precis som för mig.
När det händer skadas ledband, knäskål och senor mm.
Ofta svullnar knät och det blir vätska i det.
I mitt fall har jag sedan tonåren haft problem med vänster knä.
För tre veckor sedan drogs det högra knät ur led och hoppade på plats igen.
Skadan har inte läkt lika bra som när det har hänt på vänster sida.
Läktiden för skadan är upp till 8 veckor.
Har jag otur ligger det lösa broskbitar som måste spolas bort.
Har jag ännu mer otur måste knät opereras :(
Det blir sjukgymnastik för mig under ett tag framöver.
Känns så där......
Ingen mer dans denna termin, tveksamt om det kommer funka att dansa över huvudtaget framöver :(
Ridningen får jag stå över minst två veckor till, tills jag inte har superont, behöver inte ge upp det helt iaf......
Alltid nåt...!

Nu sitter jag här, på Hammarby behandlings center.
Nervöst som fan, snart är det min tur,
Wish me good luck!!